Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vem vågar ta männens parti?

2 procent av väljarna är storstadskvinnor i åldern 18-29 år, medan 10 procent är män över 65 år, bosatta utanför storstäderna.

Det konstaterade Moderaternas kommunikationschef Per Nilsson nyligen på ett seminarium.

Ändå finns det få grupper som betraktats som så ointressanta för de politiska partierna som män, och kanske alldeles särskilt äldre män. Att ha fler män än kvinnor bland sina väljare – vilket M länge hade – har beskrivits som ett problem, både av partierna själva och bland dem som kommenterar politik.

I stället har partistrategernas dröm de senaste åren varit att vinna storstädernas unga kvinnor, som allmänt anses ligga i framkant vad gäller samhälleliga trender. Alla partier vill framstå som moderna och framtidsinriktade. Och då är det roligare att få Blondinbellas stöd än att förknippas med Lennart i Skurup eller Bengt i Hofors.

I SCB:s partisympatimätning, som presenterades i tisdags, får Sverigedemokraterna stöd av 15,4 procent av kvinnorna, jämfört med ett stöd på hela 24,3 procent bland männen. För övriga partier är förhållandena de motsatta – stödet är numera starkare bland kvinnor än bland män.

Det visar att SD:s opinionsframgångar inte minst handlar om just förmågan att vinna manliga väljare. Detta fick Johan Ingerö, tidigare medarbetare åt förre KD-ledaren Göran Hägglund och i dag verksam vid näringslivets tankesmedja Timbro, att ställa frågan om varför de gamla partierna på båda sidor av blockgränsen har så svårt att vinna männens röster. (Dagens Samhälle, 1/12)

Partiernas ointresse för män hänger även, vilket Ingerö påpekar, ihop med en samhällsdebatt där män generellt sett beskrivs som problem. Vem vill ha väljare som kan misstänkas ägna sina dagar åt att köra bil, näthata och köpa sex?

Frågan som partier som är intresserade av att vinna männens stöd bör ställa sig, är i grunden ganska enkel: Hur mår männen i dagens Sverige?

Många debattörer skulle slentrianmässigt svara: Alldeles utmärkt. Män tjänar i genomsnitt mer än kvinnor och är överrepresenterade på toppositioner i olika delar av samhället. Bilden av mäns makt är dock något många män inte känner igen sig i. För svaret på frågan skulle lika gärna kunna bli: Ganska dåligt.

Att pojkar presterar sämre i skolan än flickor och att gapet ökar kommer att leda till att många unga män får svårt att etablera sig på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Män dör i genomsnitt 3,6 år tidigare än kvinnor, står för 70 procent av självmorden och dominerar i statistiken över våldsbrott, både som offer och förövare. Och inte minst har män svagare sociala band än kvinnor, både till vänner och till sina barn.

En mer nyanserad bild, som klarar av att visa både mäns maktpositioner och utsatthet, är något hela samhället skulle tjäna på. Men det skulle också finnas röster att vinna för det parti som vågar tala om alla mäns livsvillkor.