Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Verklighetens dolk

Inom politiken pratas det om kampen om agendan. Om att vara den som lyckas göra sin verklighetsbild till väljarnas. Om att bestämma hur berättelsen om framtidens Sverige ska se ut.
Den riktiga verkligheten är brutalare än så. Den slår till med full kraft, utan urskiljning, oavsett hur vi väljer att betrakta omvärlden.

Dagens verklighet är att människor dör eftersom de smittas av bakterier som är immuna mot antibiotika. I maj fick nyheten att fyra danskar avlidit på grund av antibiotikaresistens stor spridning i svenska medier, i Europa avlider cirka 25 000 personer per år eftersom antibiotikan inte biter och i utvecklingsländerna handlar det sannolikt om miljontals liv som går förlorade.

Det här är inget isolerat problem som stannar vid Öresundsbron. Människor reser kors och tvärs och antibiotikaresistenta bakterier vet inga nationsgränser. Om utvecklingen fortsätter är det inte omöjligt, utan tvärtom troligt, att vi i framtidens Sverige har svårt att bota öroninflammationer och lunginflammationer, och i den värsta av världar kommer organtransplantationer, blindtarmsoperationer och kejsarsnitt att vara förenade med livsfara. Eller som Centerledaren Annie Lööf skriver i Svenska Dagbladet: Vi riskerar att hamna i ett läge då penicillinet bara var en lycklig parentes i medicinhistorien (6/7).

För att framtidsscenariot inte ska bli verklighet behöver den internationella överanvändningen av antibiotika, både inom sjukvården och inom jordbrukets djuruppfödning, stoppas så att bakterierna slutar att utveckla motståndskraft mot vanliga penicillinkurer. Om en del av lösningen är en global kriskommission, som Centerpartiet föreslog i söndags, återstår att se, men att ta fram en rapport som sätter en prislapp på överanvändningen är ingen dum idé. Inte för att människoliv kan mätas i pengar, utan för att det är ett språk som hela världen förstår. Dessutom kan en internationellt förankrad rapport skapa en global krismedvetenhet, vilket är nödvändigt eftersom globala problem måste lösas både lokalt och globalt.

Även om antibiotikaresistenta bakterier knappast blir en valfråga – eller kanske just därför – förtjänar problemet att placeras högt upp på agendan. I värsta tänkbara fall står vi inför en medicinsk katastrof, som kanske bara är något decennium bort, och den sortens frågor bör stå över partipolitiskt käbbel.

Eller som Annie Lööf sa, med mer känsla än när hon diskuterar såväl småföretagande som arbetsgivaravgifter, när hon gästade SVT Debatt i söndags: Det här är ju på riktigt.