Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vi behöver dialog med Ryssland

Sveriges förre Moskvaambassadör Sven Hirdman efterlyser (SvD 2 april 2016) ett linjetal från statsminister Löfvens sida, för att slå fast vad som är Sveriges säkerhetspolitik. Han menar att det finns en osäkerhet om linjen både i Sverige och i omvärlden.

Det ligger en del i det. Debatten i Sverige är väldigt polariserad. Den som på något sätt, likt Hirdman, motsätter sig en alltför ensidig bild av dagens Ryssland riskerar att ådra sig stark kritik. Hirdman själv utnämns utan namns nämnande på liberala DN:s ledarsida till en del i Putins svenska brigad. Så kan man också försöka strypa en debatt. Ett annat spår i ledaren är varningarna för rysk desinformation.

Förvisso bör vi se upp. Men om vi tillåter rädsla för rysk propaganda innebära att vi själva blockerar varje avvikande syn på Sveriges säkerhetspolitiska läge, så får vi problem. I ledaren talas exempelvis om Rysslands anfall på Georgien. Men det inleddes ju med ett georgiskt anfall på ryska trupper!

Rysslands agerande i Ukraina kan inte heller tolkas som om ett prejudikat som säger att Ryssland allmänt är på väg att gå på attack. Agerandet i Ukraina har som Hirdman skriver sin grund i spänningarna från Sovjetunionens upplösning. En viktig faktor som förvärrat problemen är menar jag den ukrainska nationalism som bara kunde dela landet, och som möttes av en lika improduktiv rysk nationalism.

Hirdman fortsätter: Vi ska inte utgå från att ryssarna är idioter och vidare att fokuseringen på Putin är närmast löjeväckande.

En helt annan sak är att Sveriges säkerhetspolitiska läge verkligen har försämrats något som gör att det svenska försvaret måste stärkas.

Men det bästa sättet att öka skyddet är att minska spänningarna. Diskussionen i Sverige gäller om Sveriges säkerhetspolitiska läge förbättras eller försämras vid ett svenskt Natomedlemskap.

En förändring av 150 år av svensk militär alliansfrihet, skulle med säkerhet öka spänningarna i vårt närområde. Det är vi och inte Ryssland som ska bestämma hur det svenska ställningstagandet ska se ut, säger då Natoanhängarna. Visst. Men det är upp till oss att ställa oss frågan om vi därmed ökar eller minskar vår säkerhet. Ökade spänningar är precis vad varken vi eller vår närmaste omvärld behöver. Som Hirdman skriver: Ett svenskt Natomedlemskap skulle om krig utbryter för första gången på århundraden göra oss till ett förstahandsmål för de stridande.

I stället behöver vi en fortsatt dialog med Ryssland. Vi måste, som Hirdman skriver, i stället förstå vilka överväganden som styr den ryska ledningen. Vi behöver dialog inte avbrutna kontakter.

Behövs då ett linjetal från statsministern för att reda ut detta? Ja, jag tror det. Framförallt behövs ett tydligt ställningstagande för dialog. Berlinmuren revs 1991. Tyvärr agerade segrarna i det kalla kriget lite som segrarna i det första världskriget. Det gick som bekant inte särskilt bra. Vi behöver dialog inte mer av murar.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel