Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi behöver en medborgarrättsrörelse

5i12-rörelsen startade i Härnösand 1988 av en grupp ungdomar som bestämt sig för att stoppa den främlingsfientlighet och rasism som då fanns i staden. På torget skulle alla goda krafter samlas. En av initiativtagarna hette Sara, 17 år. 1989 mördades Sara av en ung flykting, en tragedi som väckte uppmärksamhet och förstämning över hela landet. Men många i Härnösand reste sig i nya manifestationer och i främsta ledet gick Saras pappa, Stig Wallin. Han är fortfarande 5i12-rörelsens ledare. 1993 hölls de första nationella manifestationerna. Den 5 december klockan fem i tolv är sedan dess 5i12-rörelsens nationella manifestationsdag och aktiviteter sker även i Riksdagen och i EU-parlamentet.

Annons

1988, för tjugo år sen, samlades några ungdomar på torget i Härnösand för att protestera mot främlingsfientlighet och rasism. Ett resultat av enskilda människors initiativ och engagemang. 5i12-rörelsen startade. Idag samlas vi igen på många platser runt om i Sverige kring budskapet om människors lika värde och för ett samhälle fritt från diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.

Vi gör det vid en historisk tidpunkt då de amerikanska medborgarna i demokratiska val valt en svart president som sin ledare. Otänkbart och omöjligt för 20 år sen men en verklighet idag år 2008. Ett systemskifte med medborgarnas budskap om ett samhälle där alla ska ha lika möjligheter oavsett hudfärg och bakgrund.

Miljontals människors engagemang och kraft har banat väg för det vi inte trodde var möjligt. Det historiska valet hade inte kunnat ske utan enskilda människors starka engagemang. En medborgarrättsrörelse som under årtionden har krävt rösträtt och lika rättigheter för alla och som steg för steg lett till framgångar men också till offer av enskilda människors liv.

Även i Sverige har samhället inom många områden förändrats i samma riktning med stärkta demokratiska rättigheter. Men historien är långt ifrån entydig. Vår egen del i slaveriet, Baltutlämningarna, rasbiologiska institutet och vår egen flyktingpolitik under andra världskriget tillhör vår mörka historia. Historiska skamfläckar som påminner oss om att dagens rasism är ett arv från vår egen historia. Tvångsarbeten och människohandel pågår mitt ibland oss och är vår tids slaveri.

Och även inom flykting- och integrationspolitiken ser vi tendenser som om tjugo år kan komma att betraktas som historiska skamfläckar. Begreppet ”humanitära skäl” i asylpolitiken har försvunnit och blir i praktiken allt oftare bara en obegriplig och byråkratisk formulering. Framförallt kvinnor och barn blir offer i en inhuman och omänsklig roulett.

Medborgare från andra länder förvandlas i den allmänna debatten bara till arbetskraft för vårt eget välbefinnande. Deras verkliga kompetens tas inte till vara. Det är ett underbetyg till samhället att välutbildade akademiker kör taxi och arbetar på restaurang. Det är nedslående att människor vägras jobb enbart på grund av att man har mörk hy och ett annorlunda namn. Det gäller både hos privata företag och offentliga arbetsgivare. De nya reglerna kring arbetskraftsinvandring får inte förstärka segregationen i arbetslivet. Det finns en risk att reglerna utnyttjas av oseriösa arbetsgivare som får en osund maktställning gentemot arbetstagarna. Detta måste regeringen ta på allvar.

De papperslösa som vistas i Sverige beräknas uppgå till minst 20 000 personer. De städar svenska hus och bakar bröd. De flesta utnyttjas som lågbetald svart arbetskraft av mindre nogräknade arbetsgivare utan kollektivavtal och som olagligt gör stora pengar på människors utsatthet.

På många håll, både här hemma och i Europa växer sig främlingsfientliga och rasistiska partier sig allt starkare. Och även våra etablerade partier signalerar hårdare tag och ökade ensidiga krav på våra nya invånare. Både i den politiska retoriken och i konkreta förslag tenderar värderingarna och den ideologiska hållningslösheten att närma sig Sverigedemokraternas. Det är ovärdigt i en välfärdsstat.

Det är inte ensidiga och hårdare krav och en kallare människosyn som kommer att skapa fler arbetstillfällen. Det är inte hårdare krav som kommer att skapa mindre segregerade bostadsområden och skolor. Det är inte hårdare krav som minskar motsättningarna.

Vi vill även i Sverige se en medborgarrättsrörelse. En medborgarrättsrörelse för alla. Här och nu. En nationell samling för alla demokratiska krafter. Då kan vi åstadkomma ett systemskifte för medmänsklighet, solidaritet och alla människors lika värde.

Eva Nordmark

Förbundsordförande SKTF

Ylva Thörn

Förbundsordförande Kommunal

Anders Lago

Kommunalråd i Södertälje

Kristina Mattsson

Journalist och författare

Stig Wallin

Ordförande i 5i12-rörelsen

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel