Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vi står inför viktiga val på många plan

Annons

Punkt ett: Alla är glada över att det blev ett klimatavtal i Paris. Punkt två. Det mesta återstår att göra. Men nog har det ett stort värde att enigheten är så bred. Av 195 länder sa 194 ja. Och Nicaragua ville ha ett större ansvar från den rika delen av världen, som otvetydigt stått för de största utsläppen av växthusgaser så här långt.

Till och med näringslivet har vaknat. Det är många som hoppas kunna tjäna pengar antingen genom direkta insatser för miljön i form av ny teknik, eller genom att via den goodwill ett agerande för miljön ger, påverka världens konsumenter till sin fördel.

Vetenskapens nuvarande entydiga ståndpunkt, att människan påverkar klimatet och att vi därför måste agera på global nivå, är närmast oomstridd förutom i ett antal oljeproducerande länder och inom den amerikanska högern. USA finns ändå med på tåget så här långt.

Barack Obama inledde konferensen i Paris med konsterandet att vi är den första generation som ser klimatförändringen samtidigt som vi är den sista generation som kan göra något åt den. Det blir även ur denna synvinkel viktigt för hela världen vem som efterträder Obama som USA:s president i januari 2017.

Redan ifrågasätts om det nya målet att få temperaturhöjningen på jorden att stanna vid 1,5 grader över huvud taget är möjligt att nå. Men det borde rimligen göra det svårare för motsträviga länder att inget göra. Genom EU:s trägna förhandlande får vi dessutom översyner vart femte år efter det att avtalet trätt i kraft 2020. Då kan det också bli mer pengar utöver dagens 100 miljarder dollar per år, till de länder som också måste agera men som inte har råd.

Det är ett rätt bortglömt faktum att det världsomspännande miljöarbetet tog sina första stapplande steg i Stockholm 1972. Jag minns det mest tack vare att begreppet miljömord infördes. Du kommer kanske ihåg hur USA:s krigföring gick ut på att avlöva de skogar där den vietnamesiska gerillan tog skydd undan de massiva bombningarna från USA: Det tog 20 år från krigsslutet 1975 innan USA under Bill Clinton orkade ta tag i problemet, som innebär att vietnamesiska barn fortfarande föds med svåra sjukdomar som en följd av miljömordet. Så här ytterligare 20 år senare har också Obama besökt Vietnam.

Men det som för mig då framstod som huvudsak är väl ändå mer en detalj i det stora miljöarbete som inleddes 1972. Sen har vi Rio 1992 och Kyotoavtalet 1997, där frågan om växthusgaserna ställdes i fokus för första gången. Köpenhamn 2009 blev ett stort misslyckande. Det blev ett dåligt förberett klösmöte. Men nu i Paris var tiden mogen.

De styrande franska socialisterna har fått mycket beröm för sin insats. Men den stora hemligheten verkar ha varit att länderna själva fick sätta målen för sina utsläppsminskningar/begränsningar.

Beröm har också vice statsminister Åsa Romson (MP) fått. Vad man än tycker om hennes politik, så är det dags att sluta den mobbning mot henne som pågår i både traditionella och sociala medier.

Nästa år hålls mötet i marockanska Marrakech. Arbetet fortsätter alltså. Lyckligtvis.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel