Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vindstilla på drakfesten

/
  • Irma och Siri Liljekvist hoppades kunna flyga sin drake.
  • 86-årige Tage Norgren var på plats, för 21:a året i rad, med sin nybyggda drake i form av en segelbåt.
  • Johanna Ulfsdotter, intendent vid Sundsvalls museum, bjöd på historievandring på kullarna.
  • Skönsjungande My Bergvik och Sofie Jansson underhöll publiken.

I går var det dags för arrangemanget Drakflygning över Högoms kullar.
Men vädergudarna svek – det var helt vindstilla.
– I dag blir det inga drakar i luften, säger Tage Norgren, som varit med på drakflygningen i alla år.

Annons

Drygt 20 år har gått sedan Sundsvalls Museum tog initiativ till Drakflygardagen.

Sedan dess har ungdomsgården och kyrkan tagit över evenemanget.

86 år unge Tage Norgren har varit med i alla år.

– Jag tycker om att leka med drakar, säger han.

Tage Norgren ser en utmaning i att bygga drakar.

– När jag började med den här draken hade jag inte en aning om vad det skulle bli – det blev en segelbåt, berättar han.

Han hade dock inga förhoppningar om att kunna flyga den.

– Nej, det blåser alldeles för lite. Jag behöver mycket vind för att få upp den här, säger Tage Norgren.

Arrangemanget hade inte vädret på sin sida.

Bortsett från att det var i princip helt vindstilla, lyste solen med sin frånvaro.

Trots det tråkiga vädret, hade ett knappt hundratal personer samlats på gravkullarna i Högom.

Besökarna behövde inte vara besvikna.

Först bjöds det på underhållning i form av skönsång av My Bergvik och Sofie Jansson, i sällskap av ytterligare några musiker.

Det serverades kaffe, och hungriga besökare kunde välja mellan kolbullar och hamburgare.

Därefter höll Johanna Ulfsdotter, intendent vid Sundsvalls museum, en historievandring på kullarna.

– Högomskullarna är i det närmaste en magisk plats. Det är ett av de rikaste folkvandringsfynden som gjorts i Sverige, säger hon.

Ända fram till mitten av 50-talet var kullarna faktiskt bebyggda.

– Det låg en by här, förklarar Johanna Ulfsdotter.

I den vevan fick Riksantikvarieämbetet en stor donation som gjorde det möjligt att lösa ut fastighetsägarna och gräva ut gravkullarna.

– När man fann själva gravgömman schaktade man av området. För att inte skada fynden gjöt man in stenkistan som Högomsmannen låg i och fraktade den till Historiska muséet, där den röntgades, berättar Johanna Ulfsdotter.

Mer läsning

Annons