Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Westlund: Timrå IK-krisen väckte ett mäktigt engagemang

Sundsvalls Tidnings Eric Westlund skriver om ett minne från idrottsåret 2015.

Annons

Varningssignalerna hade blinkat under en längre tid och Timrå IK hade flaggat för att situationen var svår. Trots det blev det så akut, omedelbart och konkret ett par veckor in januari.

Jag minns fortfarande en av de första rubrikerna som jag skrev då: "Behöver tre miljoner – inom en vecka".

Det var bara början på en lång period präglad av hockeyföreningens kris- och konkurshot.

Allt kretsade kring ägandet av hockeyarenan. Nyckelpersonerna var klubbdirektören Lars Nolander och kommunalrådet Ewa Lindstrand – och så småningom fick även fastighetskungen Stig Svedberg en huvudroll. Det var en historia med många oväntade vändningar och framför allt så var det en kaotisk situation för en anrik förening som skapade ett enormt engagemang, från många håll.

Det var reaktioner från NHL-stjärnorna Henrik Zetterberg och Anton Lander.

Det var manifestationer från supportrar och hockeyintresserade.

Och det var stora och heta diskussioner i Timrås kommunhus.

Det var som att väcka en björn som sover, med tanke på att intresset kring klubben hade svalnat mer och mer efter degraderingen till Hockeyallsvenskan. Nu var det var alla känslor på en och samma gång och det kändes som att alla hade en åsikt.

Hela situationen var både spännande och fascinerande att följa och jobba med. Intresset för händelseförloppet och vår journalistik var gigantiskt. Det saknar motstycke under min tid på tidningen och krisen var en av de värsta i Timrå IK:s historia.

I slutet av januari meddelade kommunen och Timrå IK att den akuta ekonomiska krisen var löst och att arenan skulle säljas på den öppna marknaden. Med facit i hand vet vi att arenakaoset bara fortsatte och fortsatte. Det tycktes inte finnas något slut. Försäljningen blev en lång historia och allt slutade med att kommunen ändå köpte tillbaka ishallen. En komplex affär som inleddes i april, men som inte verkställdes förrän i sena augusti efter en lång politisk kamp.

Rätt eller fel kan diskuteras i oändlighet.

Något som däremot var snabbt övergående var det där imponerande engagemanget och glöden från hockeypubliken som väcktes till liv under början av året. Under hösten har läktarna stundtals varit sorgligt tomma i Timrå Isstadion (ja, namnförsäljningen är en följetong det också) och det är bara derbyna mot Sundsvall Hockey som lockat den stora massan.

Svagt resultat i inledningen och att delar av hockeypubliken väljer att åka till Sundsvall Energi Arena är en del av förklaringen till tappet i Timrå.

Jag undrar ändå ibland: Var tog alla vägen?

LÄS MER: TIDSLINJE: Miljonskulder, konkurshot och försäljningskaos – här är Timrås mardrömsmånader