Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ytterst raffinerad och elegant spänning

Håkan Nesser
Himmel över London
Albert Bonniers

Hans livstråd krymper hastigt. Om ett par dagar fyller han sjuttio. Det är därför han och Maud, hans livskamrat sedan tjugo år, befinner sig i London dit han bjudit ett smärre antal människor – de kommer att vara sex vid bordet – för att fira dagen på den eleganta och exklusiva restaurangen Le Barquante. Men det är inte av ålder han kommer att dö. Leonard Vermin har långt framskriden cancer. Hans tid är utmätt, det rör sig i bästa fall enbart om några få månader. Det är uppenbart att han, den excentriske miljonären, har planerat att lämna detta livet med ett avsked av det mer spektakulära slaget.

Stämningen i Håkan Nessers nya roman Himmel över London – en stad som sedan några år även är Nessers nya hemort – påminner en del om upptakten till Graham Greenes Doktor Fischer, Genève eller Bombpartyt. Hot och löften samsas sida vid sida, förväntningar varvas med oro och osäkerhet, och vad som ska ske under födelsedagen vet ingen av de inbjudna – det vet endast Leonard Vermin.

Romanen rör sig till en början på två skilda tidsplan. Leonard Vermin blir alltmer uppslukad av sitt förflutna, särkilt då några laddade och thrillerartade månader som utspelar sig under hösten 1968. Av en slump – så verkar det i alla fall – träffar han Carla, en ung och vacker tjeckiska i exil sedan Pragvåren slogs ned blodigt av Sovjetunionen i det kalla krigets grymma namn. Leonard finner sig till sin förvåning indragen i en spionhärva där han själv uträttar ärenden åt Carla och hennes uppdragsgivare.

Dessa minnen, och de anteckningsböcker där han ett drygt decennium senare skrev ned vad som hänt, lever upp dessa märkliga dagar i London. Vad som hände honom under tiden med Carla, med vilken han har en känslomässigt omvälvande kärleksaffär, är som hämtade direkt ur en av John Le Carrés romaner. Håkan Nesser utnyttjar medvetet genrens schabloner och klichéer, han liksom omfamnar dem och framför samtidigt något som mest av allt liknar en hyllning till mästaren Le Carré.

Men den verklighet som skildras trasas sönder, luckras alltmer upp i märkliga och gäckande skeenden. Leonard Vermin börjar drömma drömmar av otäck intensitet, de är dessutom skrämmande verkliga. I de återkommande drömmarna är han en helt annan person. Han heter Lars Gustav Selén och är taxichaufför i den lilla stad K- i Sverige. Problemet är att Selén snart kliver in i romanen i egen rätt och kräver utrymme. Även han har en gammal kärlekshistoria som inte vill släppa sitt grepp om hans minne. Det är två parallella historier med en hel del beröringspunkter. Seléns stora ungdomskärlek, som reste iväg till London vid samma tid som Leonard var där, heter egentligen Rigmor Carlgren men kallas enbart för Carla.

Det är en sällsam lek med sanning och lögn, fiktion och verklighet, berättandets gränser och kanske i ännu högre grad en undersökning av berättarens roll som Håkan Nesser gör i Himmel över London. Att berättaren leder läsaren är en självklarhet, men vem styr berättaren? Är det berättelsens som tar över eller bestämmer författaren alltid över sina karaktärer? I romanen förblir det nästan in i det sista oklart vilka av personerna som är skapelser av någon annans fantasi och vem som i fiktionens värld är verklig.

Det är ytterst raffinerat och elegant gjort. Håkan Nesser har denna gång inte skrivit en deckare, men de förvecklingarna – den ständigt närvarande känslan av osäkerhet han förmår skapa om på vad som är sant och vad som är dikt i dikten – är avsevärt mer spännande och fängslande än de flesta deckare som ges ut i vårt av dåliga deckare hemsökta land.