Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Zlatan, dansk design och norska flygbolag

Annons

Norwegians säkerhetsfilm just innan vi lyfter från Kastrup kan vara bland de mest bisarra jag sett. Den animerade, blonda kvinnan och hennes ännu blondare son ser alldeles för tillfreds ut med att blåsa upp livvästar och åka rutschkana ned för havererade flygplan. Inte helt representativt för nödsituationer, kan jag tänka mig. Jag kommer känna mig så jävla besviken när min flygkraschupplevelse inte blir lika härlig.

Nummer 10 gjorde som han alltid gör. Ordnade upp grejerna. För en vecka sedan diskuterade jag och mina kompisar Zlatans särbehandling, och om hans geni på planen faktiskt rättfärdigar alla skeva beslut han tar när han inte är där. Under loppet av några dagar har jag först skanderat hans namn på Friends och sedan stått på Parken och blivit slukad av den kollektiva psykosen där. Man kan inte gömma sig från Zlatan. Man kan tycka och tänka om honom och problematisera det han gör och säger men till sist kommer han att drabba dig. Han lyfter en frispark över en dansk mur mot ett mål där det står 10 000 personer i blågul halsduk. Sen är det liksom slut på kritiken. Det räcker med en curl i Kasper Schmeichels vänstra stolpe och alla nyanserade tankar man försöker ha om honom är borta. Det enda som återstår är masshysteri och fanatism. Zlatan Ibrahimovic är en gud och den här gången blev Parken hans altare där vi till ännu en gång tillbad honom. Football. Bloody hell.

Det är lätt att bli kär i Köpenhamn. Efter fem minuter i den där stan vill man bara flytta dit, gifta sig med Tuva Novotny (visst bor hon där?) och få små obegripliga dansksvenska barn. Min kollega Chrille träffar en dansk tjej nu och han förstår inte vad hon säger. Jag förstår honom. Enligt henne ska inte skandinaver prata engelska med varandra men danskarna ger oss knappast något val. Jag försökte ha en konversation med en dansk man på tunnelbanan efter matchen i tisdags. Jag tror att han pratade om att åka tunnelbana. Jag pratade om Nicklas Bendtner. Det var inte ett supergivande samtal för någon av oss.

Göra soffor kan de emellertid, danskarna. Letar efter en soffa till lyan som kan kombinera dansk design med svenskt mys. Det här är inte en lätt uppgift, då alla sköna soffor är fula i regel. Jag är beredd att rucka på komforten för att framstå som en intressant och belevad människa. Alla vet att soffan här är en viktig identitetsmarkör och jag har inga som helst problem att kolla på "Så mycket bättre" på en träbänk för att verka hipp. You gotta keep it real people.

Gustav Parment