Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

0—2 men ljuset och drömmarna dominerar

Annons
Kalmar FF fortsätter agera hatobjekt i Idrottsparken. 02-förlust för Giffarna hemma i Idrottsparken i går kväll, men jag tänker inte fokusera på hur illa det är att ta stryk hemma mot hela fotbolls-Sveriges mest avskydda tråklag. Trots att bara två matcher återstår innan serien vänder, trots att Norr-landslaget parkerar på kvalplats, och trots att poängskörden inskränker sig till futtiga tio...
Det är givetvis ett prekärt läge. Och fortsätter det studsa \"fel väg\" under hela sommaren både på och utanför planerna ja, då blir det ovillkorligen Superettan. Bättre än så är nämligen inte den här upplagan av GIF Sundsvall.
Men under årets ljusaste dygn väljer i alla fall jag att försöka se livet från just den ljusa sidan och med hjälp av sju, men helst nio, sorters blommor drömma.
Om bättre och skönare tider med eller utan förstärkningar.
Blommorna i min midsommarnattsdröm ser snarlika ut och stavas faktiskt exakt likadant.
Det börjar med ett p och slutar med ett g.
Hänger ni med? Just det: p-o-ä-n-g.
Efter gårdagkvällen skiljer just nio poäng mellan Kalmar FF och GIF Sundsvall.
Nio poäng och tio placeringar, då röd-vita KFF hör och häpna! avancerat till positionen bakom ledande Djurgården. Ett Djurgården som Giffarna har att möta just i brytpunkten mellan vår och höst...
Nio poäng är lika med tre segrar och...tja, ni ser själva. Det kan fortfarande svänga snabbt. Åt rätt håll.
Det är nu inte bara solen, ljuset, sommarvärmen och den förestående midsommarhelgen som får optimisten i mig att tro på sanndrömmar i fallet GIF Sundsvall och dess emellanåt desperata jakt på poäng och placeringar.
Spelet i mötet med Kalmar var nämligen fullt okej. Inte i klass med Malmömatchen (20), kanske, men fullt jämförbar med de övriga poänggivande insaterna, mot Elfsborg (31), Hammarby (21) och Landskrona (22).
Före paus tyckte hemmatränaren Jan Halvor Halvorsen att hans blåklädda giffare inte levde upp till färgen på arbetsmunderingen, att det sprangs och jobbades för litet. Men det var ändå en helt annan beslutsamhet och aggressivitet över hela linjen, jämfört med Göteborgsmatchen tidigare i veckan. Och Mattias Nylunds upplopp och vänsterinlägg höll så långt landslagsklass.
Nylund mattades något i andra halvlek, då resten av GIF-laget reste sig en nivå ytterligare och där lagkaptenen Patrik Eriksson-Ohlsson växte ut till en verklig jätte.
På något sätt kändes det som om Giffarna var på väg att pressa ner Kalmar med smålänningarnas eget specialvapen, det vill säga en tät defensiv med mycket kamp, disciplin, vassa kontringar och inte minst vasst huvudspel.
Genom Johan Anderssons återinträde i fyrbackslinjens mitt vågade sig \"Peo\" på en och annan offensiv rajd och med ett ännu hårdare och tyngre tryck kunde det mycket väl gått vägen.
Det känns ju litet surt att Kalmars första hörna i matchen kom först i 79:e minuten och att självmålet som gav 01 kom i den första spelsekvensen efter denna hörna.
För att inte tala om Stefan Ålanders felpassning som bäddade för den definitiva spiken i slutminuten. Det är sånt ogräs som måste bort ur midsommarblomstret för att fler än jag ska kunna drömma bättre och skönare tider med eller utan förstärkningar.

Mer läsning

Annons