Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att tvingas söka meningen med livet

BOK Peter Sylwan: Tillit. En bok om meningen i livet. Från den stora smällen till morgondagens middagsmat.. Natur och Kultur

Annons
Tillit är grunden för allt mänskligt liv, men varifrån kommer vår förmåga att känna just tillit? Peter Sylwan, vetenskapsjournalist och författare till ett flertal populärvetenskapliga böcker om biologisk forskning, försöker reda ut begreppen i den fascinerande boken \"Tillit, En bok om meningen i livet\". Jag läser hans bok om vår tids vetenskap som ett utmärkt kompendium över saker som jag har läst på olika ställen och velat få mer kunskap om; Einsteins vackra formler, modern hjärnforskning, kloning, Hans Pålssons musik och Jacksons Pollocks tavlor. Fysikern Richard Taylor berättar hur han mäter rytmen i de droppande färgerna på Pollocks dukar och ser släktskap med vindens sus, trädens rörelser och DNA-molekylernas dans med sina proteiner. Medeltida stadskärnor har samma mönster.

Men vad har skönhet med tillit att göra? Kanske bara detta enkla, skriver Sylwan, att vi en gång i tidernas morgon blev begåvade med en känsla för estetik. Balans och harmoni ger oss behagliga känslor och liksom fjärilarna tycker vi om vackra blommor eftersom vi är en del av naturen.

Han samtalar med Jan Hjärpe om islamska fundamentalister som utbildar självmordsbombare och han berättar om hur brist på ett kemiskt ämne i hjärnan, MAO, kan få barn att bli våldsammare. En nyzeeländsk undersökning menar att det går att hitta gener som dömer sina bärare till brott, under förutsättning att uppväxtmiljön också är våldsam. Vidare får vi ta del av märkliga samband mellan seende och medvetande, som mannen som blev blind i en olycka, men trots det tar vedträet direkt vid sågklingan. Mannen kan inte se vare sig ljus eller mörker, men om han använder skyddsglasögon går det inte alls, vedkapningen skulle sluta i katastrof. Han måste ha ögonen \"fria\" för att se med hjärnan.

Några av Sylwans vackra metaforer för invecklade sammanhang är jag särskilt förtjust i som: \"kunskapen är en ö i allt det vi inte kan känna till och ju mer kunskap som läggs till desto längre blir strandlinjen\". I annat håller jag inte alls med. Ibland blir han för generaliserande och det är inte svårt att läsa boken som en naturvetenskapens höga visa.

Bakgrunden till boken är \"Madarundan\" på Bjärehalvön. En konferens där samlade bönder, lokala politiker, konstnärer och journalister. Sylwan åtog sig att svara för den populärvetenskapliga delen och ett av seminarierna, som hölls på Sigtunastiftelsen, hade rubriken \"Tillit\".

Boken har alltså titeln Tillit. Men Sylwan säger faktiskt inte så mycket om tillit, inte så mycket mer utöver att utan tillit överlever vi inte. Tilliten är regeln och allt annat undantag. Men tillit till vad? När Sylwan ska förklara ordet hamnar han i religionen och den förefaller han inte ha någon större lidelse för. Ingvar Carlsson ska ha sagt vid ett tillfälle att det socialdemokraterna missat i sin strategi var religionen och djupare än så går inte heller Sylwan med sina religiösa tankar. Där skummar han på ytan och det blir lite märkligt och motsäger intresset för det naturvetenskapliga, det som stora delar av boken handlar om.

Kanske ska den tillit som Sylwan skriver om ses ur ett evolutionistiskt perspektiv. Gentekniken t ex är för honom en kunskapsteknik. Han litar inte på forskare de måste ju alltid ändra sig men just därför har han tillit till vetenskapen. För mig är det ett generaliserande resonemang, tillit beskrivs på ett principiellt, nästan biologiskt plan. Tillit för mig är personligt. Vetenskapsmän kan jag möjligen lita på, men inte känna tillit till.

Jag saknar något om den praktiska och vardagliga tilliten, funderingar kring frågor som: Håller vi på att förlora vår tillit? Vad betyder det om vi inte har den på viktiga områden i samhället? Kan inte tilliten förändras också på ett biologiskt plan när kulturen är så involverad i naturen? Sådana tankar blir jag sittande med. På ett ställe i boken står det: Jag är fri och tvingad att leta efter meningen med livet. Det hade varit en mer adekvat titel på boken. Där är ordet \"tvingad\" viktigt. En typisk individualistisk västerländsk åsikt.







Mer läsning

Annons