Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att vederlägga villfarelser

Om rutgängeri, kreationism och andra ovetenskaper
BOK
Jesper Jerkert och Sven Ove Hansson (red): Vetenskap eller villfarelse. Leopard.

Annons
Naturvetenskap är i allt väsentligt ett resultat av systematiska och
empiriska undersökningar av naturen. Innan naturvetenskapen etablerades
försökte naturmagikerna generera kunskap om naturen. Naturvetenskapen
tog självfallet alltid starkt avstånd från den naturmagi som föregick
dem.
     Det som utgjorde en avgrundsskillnad mellan vetenskap och magi var
själva grundantagandet om naturen. Där naturvetenskapen försöker finna
naturliga, rationella förklaringar till observerade fenomen, såg
naturmagikerna naturen som mystisk och magisk och hade starka
trosföreställningar som grund för sina avslöjanden.
     Naturmagins ställning försvagades från 1600-talet och framåt i
takt med Galileis, Newtons och andras vetenskapliga upptäckter, och
naturvetenskapens ställning förstärktes allt mer. Således borde
naturmagi, trosföreställningar och religiösa världsbilder som grund för
sanning vara utrotade i dag. Eller?
     Inte alls, visar det sig när man läser antologin Vetenskap eller
villfarelse av redaktörerna civilingenjör Jesper Jerkert och
filosofiprofessor Sven Ove Hansson (Leopard). Bägge är också
framträdande i Föreningen Vetenskap och folkbildning, vars syfte är att
sprida kunskap till allmänheten om vetenskapen och dess metoder och
utgöra en motkraft mot den pseudovetenskap som florerar.
     I antologin beskrivs och kritiseras hårt de vanligaste
pseudovetenskapliga idéerna och manifestationerna. Fortfarande finns
det människor som med vetenskaplig argumentation hävdar att slagrutan
fungerar, trots att det sedan länge är fastslaget systematiskt och
experimentellt att rutgängeri inte fungerar. De fall där någon hittar
vatten, olja eller vad nu letas efter beror enbart på slumpen.
     Fortfarande finns det människor som förnekar den biologiska
utvecklingslära som Charles Darwin en gång initierade kunskap om. Dessa
kreationister tror stenhårt på att bibelns skapelseberättelse är sann i
vetenskaplig mening. Kreationisternas egenhet är emellertid att aldrig
försöka bevisa sin teori om jordens utveckling, utan enbart försöka
finna fel i evolutionsteorin.
     För om kreationisterna finner fel i evolutionsteorin, tycks de
mena att skapelseberättelsen måste vara sann. Vilket är nys i minst två
avseenden. Kreationismen har hittills inte lyckats ge en kritik av
evolutionen som skulle kullkasta den. Och skulle de mot all förmodan
lyckas med det, betyder det på intet vis att skapelseberättelsen vore
sann.
     Därtill är skapelseberättelsen alltför oanvändbar och omöjlig att
falsifiera, den gör inga användbara förutsägelser och den är ful, som
teori betraktad. Med ful avses att teorin ständigt måste skapa
särskilda förklaringar till en mängd specialfall en vacker teori
förklarar mycket med en enkel princip.
     Antologin fylls på med exempel på villfarelse som exempelvis
homeopati och annan kvacksalveri, astrologi, parapsykologi, currykryss
och mirakler. Det är folkbildning på hög nivå. Läsaren får även
vetenskapsmetodiska tips för att själv bli en bättre kritiker av
pseudovetenskapliga påståenden.
     Men spelar det egentligen någon roll? Får inte människor tro på
annat än det vetenskapen hävdar? Självklart. Men när medborgare duperas
att betala homeopater och andra kvacksalvare dyra pengar blir det ett
problem. Eller när kreationister påverkar politiker att radera ut
evolutionsläran från skolplanen. Eller när en länsstyrelse satsar
skattemedel på ett projekt där rutgängare påstår sig finna olja.
     Liksom och allra värst när etablerade vetenskapsmän anför
pseudovetenskap vid universiteten eller i kraft av vetenskapliga
titlar. Som när en datavetenskaplig avhandling läggs fram i Lund 2003,
till hälften fylld med beskrivningar av vetenskapen som en
konspiration, utvecklingsläran som ett hot mot civilisationen och olika
naturfenomen som magi. Ren kreationism, alltså. Ett avgörande skäl till
att avhandlingen godkändes var att en antidarwinistisk teolog satt i
betygsnämnden.
     Sven Ove Hansson ger flera andra exempel från svenska universitet.
En professor i skogsforskning som sysslar med irisanalys (hokuspokus
enligt ögonforskare), en godkänd avhandling där det hävdas att spöken
finns, en narkosprofessor som hävdar att sjukdomar har andliga syften
med mera. Det är mycket intressant läsning.
     Att det finns horoskop i dagstidningen som folk tror på, är inget
särskilt problem för antologins författare. Möjligen irriterande
     Men att inte ens universiteten lyckas hålla pseudovetenskapen
utanför sina dörrar är ett författarnas huvudproblem, eftersom
universiteten och dess tituleringar då ger vetenskaplig legitimitet åt
allsköns humbug.



Mer läsning

Annons