Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barnboksrekord i år – men allt är inte nytt

/

Annons
Detta år har jag läst ett drygt tjugotal barnböcker. Med barnböcker menar jag här bilderböcker och rikligt illustrerade, kortare berättelser för barn upp till nio-tio år. De som förtecknas här bredvid är ett urval eftersom jag bara tar upp dem som väckt något intresse eller dem som är riktigt bra.
Det har knappast kunnat undgå någon att det har varit H C Andersens år i år, tvåhundraårsminnet av hans födelse. Men utöver alla påminnelser om hans diktning för barn, har också kombinationen liv och dikt uppmärksammats bland annat i ett par danska TV-serier och i en utställning på British Library i London. Det här året har också varit ett minnesår när det gäller hans något yngre svenska författarkollega, Astrid Lindgren, eftersom det är sextio år sedan den första boken om Pippi Långstrump kom ut någon gång sent på hösten 1945. När den rödhåriga flickan fyllde femtio blev det en delvis het debatt om hon var ett bra eller dåligt föredöme. I år har intet sådant hörts av. Låt se vilket liv och kiv det kan bli när hundraårsminnet av Lindgrens födelse ska firas om ett drygt år. Däremot har man återutgett Boken om Pippi Långstrump med färglagda illustrationer av Ingrid Vang Nyman, såvitt jag kan se specialritade för denna utgåva som kom ut första gången 1952. Några kapitel fattas, till exempel ett av mina favoritavsitt kallat "Pippi muntrar upp tant Laura", som kan ses som en liten hyllning till ett kapitel i L M Montgomerys om bok om den pratglada, likaså rödhåriga Anne på Grönkulla, som var en av Astrid Lindgrens älsklingsböcker när hon var liten, och som av många utpekats som en tydlig inspirationsgestalt för hennes egen Pippi.
Till detta kan läggas att för första gången utges i Sverige en version av Rödluvan med illustrationer av just Vang Nyman som redan på 40-talet kom ut i hennes hemland Danmark. Också de här teckningarna bär illustratörens kännetecken: den naiva verklighetsåtergivningen kombinerad med halsbrytande perspektiv som svenska barn fått del av också i exempelvis böckerna om Bullerbybarnen och i serieversionen av Pippi på 50-talet.
När det gäller återutgivning bör man påminna sig at det alltid ges ut många omtryck.. Så även i år när barnboksutgivningen slår rekord i antal titlar. Till omtrycken hör exempelvis Plupp och lodjuret, en i raden av många fina naturböcker av Inga Borg om det lilla trollet bosatt vid sjön Blåvattnet "någonstans långt upp i norr". Och eftersom det råkar vara sextio år sedan andra världskriget tog slut återutges De hemliga i skogen som berättar om hur en norsk pojke på flykt från sitt ockuperade land tas om hand av en svensk flicka i de värmländska gränstrakterna.
Humor är en viktig del i våra liv och därför också i litteraturen. Inte minst i den för barn. Här är alltså en handfull böcker som tycks mig mest vara ute i syftet att roa. Och inte bara författaren. Arga Maja är en liten norsk flicka som (o)gärna ställer till det för sig: kommer för sent till skolan, tappar ett halsband på golvet i en butik och annat sådant. Och hemma bryr de sig mest om hennes nyfödda tvillingsyskon. Men till skolan kommer en ny pojke med rött hår och glasögon. Det som först ser ut som en fiende blir till sist en ny kamrat. Vägen dit är kantad av hyss och förtretligheter och av Per Dybvigs träffsäkra, lätt groteska teckningar.
Ännu mer om Anton är ett försök att gå vidare med absurditeter i vardagslivet så som det ter sig för lille Anton och hans snurriga familj. Möjligen är det så att jag hade uppskattat den bättre om jag läst den här först och debutboken sen. Så minns jag läsningen av Kingsley Amis' båda första romaner som jag läste i omvänd ordning, och därmed fann den så omskrivna Lucky Jim inte riktigt lika bra som hans andra, som av kritiker och litteraturhistoriker aldrig satts lika högt. Nu finner jag alltså Antons bravader en smula ansträngda. Lite för mycket av att jag har hört det förut.
Bullers buller är en halsbrytande komisk historia om en Stockholmsgrabb, kallad Buller, som råkar hamna på taket till Globen en nyårsnatt efter ett vad. Den berättas med utgångspunkt från taket och så rullas berättelsen upp. Inget är ett dugg trovärdigt, som det anstår en riktig skröna. Eva Lindströms illustrationer spelar med lika bra som nyssnämnde Dybvigs. Jag kan misstänka att jag inte hade varit lika road om jag läst de tre föregående böckerna om Buller. Däremot kan jag lätt tänka mig att de rätta unga läsarna mer än gärna läser alla fyra liksom de hittills utkomna om Anton.
Återkommer gör också Pelle som häromåret träffade en lokförare och hjälpte en riddare. I Pelle i djungeln låter Jan Lööf sin hjälte bygga ett trädhus eftersom han fått en såg. Men han önskar att han var i djungeln där det finns gott om virke. Alltså förflyttas han dit och träffar på en gammal man som heter Tarsan som behöver hjälp att bygga ett hus. Lööfs djungel är mycket grön och mycket djurbefolkad och stillsamt humoristisk.
Roliga är också äventyren för musen Bullen som går vilse under familjens svampplockning och träffar en katt som hjälper henne hem. Katten reflekterar själv över den ovanliga situationen som dock är typisk för bilderböcker för mindre barn: talande djur som egentligen uppträder som människor.
Lilla Björn som har svårt att sova är en lika typisk variant av otaliga bilderböcker om samma ämne och spänningen ligger som så ofta i polariseringen av barnets behov av självständighet och trygghet. I vilket fall är det en varm och mjuk berättelse som nog kan uppskattas av ganska så små åhörare.
Vardagsliv som kommer lite i olag utmärker både När Åkes mamma glömde bort och Jag är pank, sa pappa. Åkes mamma glömmer bort vad det innebär att vara mamma. Istället blir hon en morgon en drake. Och det är Åke som får fixa frukost, ta henne till sjukhus där de inte får någon hjälp och sedan titta in hos mormor som lugnt konstaterar att det går över. Alltså ännu en variation på berättelser om ensamma mammor som har ett slit.
Panka pappan har lite svårt att handskas med pengar, men som tur är vinner sonen en massa pengar på en enarmad bandit i denna först-hände-det-och-sen-det-bilderbok. Bägge är böcker som tillhör de hyfsade, men jag blir inte fångad.
Det delvis slumpvisa urvalet visade sig innehålla inte mindre än tre titlar som är något utöver det vanliga. Inte oväntat erbjuds detta av paret Tidholm med När vi fick Felix och Anna Höglund med ännu en berättelse om de båda björnar som skildrats i tre tidigare böcker, denna gång kallad Mina och Kåge reser västerut. Till det kommer en originell nederländsk historia om ett får med stövlar. Den boken fick tyska barnbokspriset 2004.

I Mina och Kåge drar västerut har den reslystne Kåge tröttnat på att allt är så litet i Sverige. Det säger han medan han sitter och ser Spindelmannen på TV. I Amerika är allting mycket större och bättre. Och det är dags för lite action. Så han drar bokstavligen i väg med sin Mina som är skeptisk. Allt de inte behöver den närmaste tiden, packas in i en stor container. Själva tar de flyget över Atlantiska oceanen, som det står i texten. Avskedet till alla mostrar och till Minas ekorre, som inte kan följa med ser ut som en vänligt parodierande allusion på svenska utvandrare för hundrafemtio år sen. En blomma får Mina med sig i alla fall.
Allting är så mycket större. När Kåge kommer hem med en pizza tror Mina att han köpt en matta. Hon blir i alla fall vän med en ekorre här också. Den heter Squirrel. Anna Höglund leker här och var med engelskans och svenskans möjligheter till både missförstånd och igenkänning. En dag blir det storm. En hurrikan. Ekorren räddas från sitt svajande träd av Mina. Kåge får sitt lystmäte och mer därtill av action. På sista bilden, efter stormen, upptäcker Mina att ekorrens träd är av samma sort som hennes blomma, fast så mycket större.
Denna lustiga och rörande historia, berättad med talande bilder och målande text lämnar läsaren i ett slags intressant ovisshet. "Small is better" lyder en av alla slogans som virvlar runt i medierna numera. Frågan är om det är sant. "Borta bra, men hemma bäst" är ett talesätt av äldre märke. För Mina och Kåge liksom för alla tidigare emigranter är det säkert en viktigare insikt att fundera över. Är det verkligen så? Svaret kanske kommer med nästa bok, om det blir någon mer.
Det är förvisso en bok för vuxna detta. Om det sen är en bok för mindre barn ställer jag mig tveksam till. Eller överhuvudtaget en bok för barn. Somliga barn, kanske.
Får med stövlar är en variant av gamla fabler om en varg som tar ett omisstänksamt får. Också här är det fråga om en mycket hungrig varg på jakt efter något ätbart. Det är smällkall vinternatt och han pulsar fram i snön med en kälke på släp för att förhoppningsvis dra hem bytet på. Allt som finns hemma är nämligen bara en flaska vin. På en bondgård träffar han på ett får som glatt följer med den rysligt hungriga vargen ut i natten erbjuden att åka kälke. Och, utlovar vargen, fåret ska få möta Erfarenheten, vilket vargen för sig själv menar lämpligen kan ske på en mycket ödslig plats...
Genom ömsom humoristiska, ömsom mycket dramatiska illustrationer och den underfundiga, delvis poetiska, delvis sakliga prosan (det är en mycket fin svensk version) får läsaren sedan följa det udda parets vinteräventyr i vilket bland vinet till sist kommer till nytta. Berättelsen är en helt osannolik kombination av idyll och hot, tröst, förtröstan, moral och samvetskval, humor, längtan och riskerna man tar när man söker sig ut i världen för att göra nya erfarenheter. Det är inte många barnböcker (eller vuxenböcker för den delen) om vilka man kan säga det.
Av samma kaliber är När vi fick Felix. Tidholmarna som tillsammans har skapat en ansenlig mängd böcker för barn har förmågan att då och då träffa en ton, berätta en historia i bild och ord, som når långt utöver det vanliga.
Det här är som titeln antyder en berättelse om att få ett barn. Den kan beskrivas som en sagoaktig men verklighetsförankrad skildring. Bilderna som ser ut att vara gjorda med svart penna och akvarellfärg har en pastellartad grundton oavsett om det är blått, rött eller brunt som dominerar den aktuella illustrationen men skimrar ofta i samklang med textens svävning mellan verklighet och fantasi.
Det är Emma som för ordet. En dag säger hon till kompisen Evald att de nog ska ha ett barn. De vet inte riktigt hur men tror att det blir barn om man bara vill. Efter förberedelser som att bygga en lådbil och mycket annat sitter så plötsligt ett mycket litet barn, Felix, på en gren ovanför deras trädkoja. Där brukar annars en ekorre husera. De tar hand om Felix på bästa sätt, men en dag är han borta igen. Det är allt, och det är mycket. Berättelsen säger exakt så mycket som behöver sägas. Måtte nu inte förnumstiga vuxna tolka sönder boken.

Birger Hedén





Lästa böcker:
Boken om Pippi Långstrump, Astrid Lindgren (text) och Ingrid Vang Nyman (illustrationer), Rabén & Sjögren
Bullen plockar svamp, Ulf Sindt (text) och Mati Lepp (bild), Natur och Kultur
De hemliga i skogen, Inger Sandberg, Eriksson & Lindgren
Får med stövlar, Maritgen Matter (text) och Anke Faust (bild), Opal (övers Boerje Bohlin)
Jag är pank, sa pappa, Gustaf Cederlund (text) och Jan-Olof Sandgren (bild), BonnierCarlsen
Mina och Kåge drar västerut, Anna Höglund (bild och text), Alfabeta
När Åkes mamma glömde bort, Pija Lindenbaum (bild och text), Rabén & Sjögren
När vi fick Felix, Thomas Tidholm (text) och Anna-Clara Tidholm (bild), Alfabeta
Pelle i djungeln, Jan Lööf (bild och text), BonnierCarlsen
Plupp och lodjuret, Inga Borg (text och bild), Opal
Rödluvan, Ingrid Vang Nyman (bild), Eriksson & Lindgren
Sov så gott, lilla björn, Martin Waddell (text) och Barbara Firth (bild), Natur och Kultur (övers Gallie Eng)
Ännu mer om Anton, Sten Wistrand (text) och Eva Eriksson (bild)


Mer läsning

Annons