Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Blåsorkester med bred musikalisk bas

Om Valborgsmäss är körernas dag är den 1 maj musikkårernas.
Det är då de borstar vinterdammet av uniformerna och öppnar utesäsongen, oftast med marscher. Längre fram spelar de klassiskt, nyskrivet, jazz, filmmusik - få orkestrar har en så bred repertoar.
Sundsvalls Blåsorkester fyller snart 85 år och spelar på fast intresset för blåsmusik falnar i landet.

Annons
Som symbol för makt har blåsorkestern använts, och inte bara för att instrumenten är lätta att bära med sig utan för att den låter mycket och mycket är lika med mäktigt. Men i våra avmilitariserade dagar tycker nog de flesta att blåsare och färggranna uniformer mest sprider glädje.
Svenska blåsorkestrar har anor från såväl militärkårerna som bruksmusikkårerna, de som växte fram på bruksorter som fritidssyssla för arbetarna. När musikläraren Thomas Gathe för snart 20 år sedan ombads ta över ledningen för Sundsvalls amatörmusikkår för vuxna fick han åtta-nio äldre kämpar i sin hand.
Jag ville ha en navelsträng till kulturskolan. Så jag fick några av mina tjänstgöringstimmar förlagda hit, säger han.
Sedan dess har ungdomar ständigt slussats över, och när Sundsvalls Blåsorkester nu blåser för fullt är den 40 - 45 man stark. I fjol gav den ut sin första skiva. Och medan blåsinstrument tappar allmänt i popularitet i landets kulturskolor och musikhögskolorna avstår från att ta in blåsare för att kvaliteten är för låg, är återväxten här ganska god.
Mycket finns att tacka militärkårerna för. Förr hann knappt en ny opera ha premiär förrän dess highligts skrevs om för blåsorkester och blev underhållning på kaserngårdar och i parker. Ivern att överföra tidens mest omtyckta musik till blås lever kvar.
Blåsorkesterns fördel är genrebredden. Man kan spela originalmusik för stor symfonisk blåsorkester, transkriptioner av klassiskt, jazz, pop, filmmusik. Och inget är vackrare än triodelen i en marsch, då musiken blir riktigt svag, säger Thomas Gathe.
Intonationen, att spela gemensamma ackord rena, är ett gissel i blåsorkester, liksom att träffa tonerna samtidigt och att inte spela för starkt. Thomas Gathe bedriver ett metodiskt arbete, en skola. Det tjugotal musiker som dykt upp denna torsdagkväll får spela en treklangsslinga om och om igen. På en enkel melodi kan många grundmoment övas. Och resultaten kommer.
De första åren gick han runt med stämapparat bland allihop. Det behövs inte nu, säger tubaisten Mats Hedin.
Musikerns medvetenhet om fällorna betyder mycket. Ständigt slipas det, ständigt knuffas de längre in i sin roll. För starkt, för svagt, för snabbt, för långsamt. Det lirkas, lyssnas och tas om. Musik är som ett känsligt ekosystem: bara när varje individ gör rätt i varje ögonblick fungerar helheten och det låter bra. Och gradvis växer självförtroendet och klangen tätnar.
Första perioden ägnas åt Johan de Meijs originalstycke Aquarium. En spröd hornton, försiktiga klarinetter och en trygg, rak trombonklang bildar början, som sedan leder vidare i lugna melodier mot en fond av bubbliga undervattensklanger. Mot slutet kommer kärva, gutturala, dunkla och smärtfyllda klanger in.
Här får man spela mycket och varierad musik. Är det inte repetition känns det inte att det är torsdag, säger Malin Lindroos, trumpet.
Här kan man utvecklas även som vuxen amatör, säger Maria Alsén, också trumpet.
Och många, många bedyrar hur mycket Thomas Gathes medvetna ledning betyder för orkestern.
Fikat ger vila och stärkt gemenskap för en redan glad grupp - blåsare är sällan dysterkvistar. Och efter paus kommer notgafflar, marschtrummor och tamburmajorstav fram, jämte Internationalen och Arbetets söner. Kåren antar marschformation och övar givakt och inslag på tecken från stavföraren Linda Parment. Det blir tramp i golvet, trumrassel, pumpande bastubor och massor av skratt när det går på tok, för nu är klockan mycket.
Och fast det finns moln även på blåsorkesterns himmel - som att några av Thomas Gathes tjänstetimmar kanske skärs bort - ser man framåt. Kanske mer i marschtakt än förut. Våren till ära finns nämligen nyinköpta noter till femton marscher av den amerikanske marschgiganten John Philip Sousa.

Mer läsning

Annons