Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Carpelans andra Finlandiapris

/

Annons
Ridådraperiet fördes åt sidan. Slutligen stod han i talarstolen, den efterlängtade, Bo Carpelan som fick sitt andra Finlandiapris i litteratur utdelat av riksdagens talman Paavo Lipponen. En glad stämning spred sig i Gamla studenthusets festsal. Prisutdelaren uppfyllde förväntningarna att ge priset till den skönlitterärt mest meriterad romanen och dess författare.

Roman heter Berg som många läsare vet. Utgångspunkten är en gård med samma namn. Släktgården där författaren tillbringade sin barndoms somrar. Samma hus som man kan se skymta i romanen Axel. Författarens alter ego återvänder för några år sedan till den heta och hotfulla krigssommaren 1944. Tidsskedena glider in i varandra och en åttaårig pojkes värld av sorg, rädsla och glädje ställs mot förändring och åldrande.

Lipponen beskrev bokens innehåll och stil i lyriska ordalag. "Läsaren omsluts av en dröm, leds genom landskap och minnen, sköljs över av intryck genom alla sinnen. Ljus och skugga, ljud och dofter, föremål och människor, allt detta beskriver författaren med en lyrisk kraft som är unik i vår moderna litteratur".

Bo Carpelan höll sig tacktal med den förening av humor och allvar som bara han kan. Han kunde mitt i en mening växla från svenska och finska och tillbaka som bara kan förstås i en genuint tvåspråkig miljö. Framför allt var talet en hyllning till läsandet som gjorde det möjligt att för honom att bli författare. Före skrivandet kom läsandet. Han har läst i 70 år och skrivit i 60 år! Hans debutverk var diktsamlingen "Som en dunkel värme", 1946. Genom att läsa får vi nya ögon att se verkligheten. Boken är inte en återspegling av verkligheten, den skapar sin egen värld för oss att upptäcka.

Mer läsning

Annons