Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den svenska populärmusikens moder låter igen

Jag har en liten melodi, Swing it magistern, Ungmön på Käringön, En natt på Ancora bar. Alla som i dag inte är purunga har hört dem, nynnat dem och kanske dansat till dem. Sundsvallsfödda Kai Gullmar var sin tids musikdrottning, en skaparsjäl som hamnade klockrent rätt i tiden. Nu firar museet hundraårsdagen av hennes födelse med en utställning.

Annons
Om populärmusiken är en spegel av sin tid borde 30- och 40-talen ha varit gladlynta, optimistiska och livssprudlande. I stället hängde krigets hot och verklighet över världen. Så mycket viktigare var det kanske för folk att ha något att glädjas åt, om det så bara var en melodi, en film eller en revy.
Musiken som gick hem i stugorna var trallvänlig, glad och finurlig. Då var idéerna fräscha och greppen nya, och den fabriksmässighet som ofta utmärker schlager av i dag var inte född.
Dittills hade nästan all populärmusik importerats. Nu stoppade kriget internationaliseringen, och i dess ställe föddes en enorm produktion - egentligen den första - av inhemsk populärkultur av skiftande kvalitet. Nya medier som radion, grammofonen och ljudfilmen spred resultatet landet över och skapade de första verkliga kändisarna.
Scenen var satt för en helsvensk artistgeneration.
Att en av de främsta musikskaparna skulle bli en kvinna var rätt osannolikt mot tidens kvinnoideal. Inte underligt att Sundsvallsflickan och revyartisten Gurli Maria Bergström beslöt att förse sig med maskulin pseudonym.
Om Kai Gullmars väg från uppväxten i Stenstan, där modern drev kafé och fadern skötte sin kolimportfirma, till populärmusikens elit handlar en utställning som öppnar i dag på Sundsvalls museum.
Den är ett samarbete med Musikmuseet i Stockholm och bakom finns bland andra förre Dramatenchefen Lars Löfgren, journalisten Nils Johan Tjärnlund, scenografen Ann Jerbo och museets egen Barbro Björk. På Kai Gullmars födelsedag den 2 april ges ett musikprogram till hennes ära, då även radioprofilen Bengt Haslum berättar om sina möten med henne.
I stället för att ge sig på att skildra en person visuellt är det Kai Gullmars gärning, musiken, som utställningen ägnar sig åt. Där har förstås ljudet en huvudroll. Förutom smakprov av hennes musik och filmer finns foton och föremål från hennes liv och den tidsanda som hon verkade i - även den nödvändig för förståelsen av den roll hon fick.
Och Kai Gullmars väg tycks ha gått spikrak till Ernst Rolfs och Karl Gerhards revyer, egen skivbutik och alla de sammanhang där schlagermusik kom till och användes. Alla epokens stora artister sjöng hennes melodier, ofta till text av Gus Morris.
Alice Babs, Edvard Persson, Zarah Leander, Harry Brandelius, Sickan Carlsson - alla åkte de med Kai Gullmar-tåget. Själv var hon också överallt och uppträdde själv, spelade in film och reste runt i folkparkerna; kanske mer av försörjnings- än av marknadsföringsskäl.
Visst var hon en kvinna som bröt mot många regler: tog klivet från pappas direktörsvärld till artistlivet, tog som kvinnlig kompositör plats i ett skrå dominerat av män, levde tämligen öppet som homosexuell. Visst var hon en epok att nynna och dansa till.
Men mest var hon en begåvad människa på rätt plats i rätt tid - en ledargestalt inom musik som senare saknat tydliga efterföljare från det egna könet.
Nog behöver Sundsvallsborna veta mer om henne.

Mer läsning

Annons