Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En färgrik berättelse om det gråaste gråa

/
  • När färgerna försvinner och farfars (Lennart Gustafsson) och Annas (Tove Olsson) liv börjar se ut som en svartvit tv-ruta får de hjälpas åt att hitta färg och mening igen.

Annons
Färgernas hemlighet
av Bas Zuiderman
Regi: Cleo Boman
Mittiprickteatern

Farfar är konstnär och brukar ibland passa lilla livliga Anna.
Förr i tiden lekte de och hade skoj. Men sedan farmor dog arbetar farfar hela tiden och tycker att Anna är störande. En dag försvinner alla färger omkring dem och allt blir svartvitt.
Under fredag, lördag och söndag spelar Mittiprickteatern denna pjäs om något som är försvunnet och måste hittas. Den är på ytan en enkel historia för barn med många färgupplevelser.
Djupare är den en berättelse om depression; om hur inbunden sorg kan stänga av allt som ger livet lyster och mening och hur gråheten lätt sprider sig till omgivningen och växer över också andras känsloliv som en dyster, kvävande mögelsvamp. Symboliken är avkodad på det mest uppenbara sättet av alla: säg den depressionsdrabbade som inte känner igen hur färgerna nästan bokstavligen försvinner från omvärlden.
Här får ljusteknikerna chansen att visa vad teaterljus vill säga. Tove Olssons Anna, charmig men kanske aningen överrörlig ibland - det är inte lätt att som vuxen återge ett barns plastik - tar extrapoänger hos barnpubliken genom att retas med farfar.
Och när Anna och farfar åter börjar prata med varandra och släppa fram sina känslor: rött för ilska, blått för ledsnad och tålamod och gult för glädjen, då kommer färgerna tillbaka och farfar kan till och med berätta hur "the blues" fick honom att stänga in sig i sig själv efter farmors död. När Anna hjälper honom att minnas kan han avsluta porträttet av farmor och börja gå vidare.
Färgernas hemlighet är en vacker och symbolisk historia, så självklar att man undrar varför ingen har kommit på den tidigare. Och fast få begriper sig så bra på det här med färger och målning som barn gör, så är pjäsen allt annat än barnslig.

Mer läsning

Annons