Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En fascist i Vita Huset

/

BOK Philip Roth: Konspirationen mot Amerika. Översättning: Hans-Jacob Nilsson. Bonniers.

Annons
1940 ställer Franklin D Roosevelt, presidenten som skapade New Deal och drog USA ur depressionen, upp för en tredje mandatperiod, därmed brytande den tradition Geoge Washington skapade som USA:s förste president, att inte sitta längre än två perioder.
Hans motkandidat är en av Amerikas och världens mest kända personer, Charles A Lindbergh, historien flyghjälte sedan han i maj 1927, i det enmotoriga Spirit of St Louis, som den förste flugit över Atlanten.
Sedan drygt ett år, med Tysklands överfall på Polen, är världen i krig. Roosevelt är öppen för att USA ska gå in i kriget på sin allierade Storbritanniens sida. Republikanen Lindbergh är emot kriget; han ville hålla USA borta från det men har också andra skäl. Åren före kriget har Lindbergh varit en flitig gäst i det nazistiska Tyskland; han har träffat och imponerats av Adolf Hitler och belönats med medalj av Führern. Lindbergh är också uttalat antisemit.
Valet i november slutar med Lindberghs seger, i januari flyttar han in i Vita Huset som USA:s 33:e president. Och allt förändras. Hitler har fått en allierad på andra sidan Atlanten; Himmler omnämner Lindbergh, lätt nedsättande, som \"vår amerikanske Gauleiter\".
Så är fiktionen i Philip Roths nya roman, på svenska i dag, \"Konspirationen mot Amerika\". Roth använder historien för att göra en osannolik historia sannolik. Det är det storslagna med hans mest politiska roman. Detta hände aldrig i historien. Men denna historia är fylld av \"om\". Så om Lindbergh verkligen ställt upp mot Roosevelt, vad hade hänt då?
Det skrämmande, mardrömslika med Roths berättelse är att detta \"om\" blir alldeles möjligt; han skildrar vad som verkligen kunde ha hänt. Hans roman må vara fiktion men den grundas på verkligheten, de flesta av personerna är verkliga. Sist i boken redovisar Roth ett antal fakta om dem. Och egentligen ska läsningen börja där. Det gör fiktionen verkligare, historien mer sannolik.
Lindbergh vinner valet på sin isolationistiska politik. De amerikaner som röstar på honom har minnen förluster, sorger från det förra stora kriget i Europa och vill inte att det upprepas. Den goda amerikanen har inget emot Hitler och Lindbergh är en folklig idol, hedervärd, själv med en tragedi i familjen då en liten son kidnappades och sedan återfanns död. Om det nu var sonen; Roth skriver om också den historien och passar in den i det stora politiska spelet.
Lindberghs antisemitism var verklig; han gjorde uttalanden på vars innebörd ingen kan tvivla. Han likt många andra vid denna tid, de som också långt senare ställts vid den moraliska skampålen beundrade Hitler, för Führerns sätt att bygga upp Tyskland igen efter den förödande freden 1919. För Lindbergh var Hitler en framtidsman, fascismen en fungerande ideologi, inte minst för att stå emot den judiska sammansvärjning som hotade överta världsherraväldet.
Så blir han president och snart händer det Roth befarar skulle ha hänt om fiktionen varit verklighet.
Centrum i Roths roman är en judisk familj, inte oväntat hans egen; den yngre sonen, Philip, är berättare.
Det judiska är alla som läst en rad av honom vet det Philip Roths stora ämne. Han har skildrat det ur olika vinklar, aldrig så uppenbart judiskt som här där familjen, släkten och hela den judiska befokningen i Newark, Roths födelsestad, lever i en allt större skräck.
Det börjar smygande, ett litet rasistiskt övergrepp när familjen besöker Washington, och trappas upp till kravaller, skottlossning, mord. Som skildring av hur en folkgrupp blir allt mer utsatt i ett maktsystem är det briljant, skrämmande storslaget. Få, eller kanske ingen, kan skildras sådant med samma krypande skräck som Philip Roth. Som studie av förföljelse är hans roman användbar i många sammanhang, inte endast judiska eller fascistiska. Antisemitismen tar sig många ansikten, rasismen liknar dem alla.
\"Konspirationen mot Amerika\" rör sig på flera plan samtidigt, både det privata och det stora, officiella. En moster i familjen är gift med en rabbin som fångas upp av det nya, blir en gisslan hos fascistregimen i Washington. Också detta tillhör bilden. Judarna i Newark blir direkt medvetna om sin utsatthet i den nya tid som inträder med Lindberghs inaguration men alla är inte beredda att ta konsekvenserna. De tror att allt ändå ska gå bra, så illa som det gått för judarna i Tyskland tror de inte det ska gå för de miljoner judar som lever i USA. De hyllas USA som det goda fosterlandet också med antisemit som president.
Också det är en del av det skrämmande med Roths roman, på sitt vis det mest avskräckande: att inte våga se verkligheten. Herman Roth, Philips far, gör det, allt mer högljutt men vägrar att göra som andra, fly till friheten i det krigsdeltagande Kanada. Alvin har gjort det, gått ut i kriget på Kanadas sida och kommer hem ett ben fattigare. Med honom ställs den amerikanska frågan delta eller inte delta i kriget mot Hitler på sin spets.
Det geniala med Roths fiktion är att den aldrig förenklar verkligheten; hans roman är så långt från pamflett man kan komma. Det är rent av fel att kalla den en politisk roman. Politiken finns där, det är själva historien. Men \"Konspirationen mot Amerika\" är än mer en moralisk roman. Inte så att den, med fiktionen som medel, i efterhand fördömer Lindbergh och andra av dåtidens antisemiter. Men den ger en moralisk komplikation som inte är helt självklar.
När Lindbergh, i kongressvalet 1942, får en motståndare är det ingen renlärig idealist, inte ens den en gång beundrade Roosevelt. Det är en judisk skvallerjournalist, Walter Mitchell, som tidigt insåg faran Hitler och, föga noga med sanningen, i radio och tidningar drivit en kampanj mot Hitler i allmänhet, Lindbergh i synnerhet. När han mördas, av Ku Klux Klan och en tysk-amerikansk vänförening, hyllas han av New Yorks borgmästare La Guardia just därför att han varit vulgär till skillnad från den prydlige Lindbergh men till skillnad från presidenten aldrig svikit de ideal som en gång formade Amerikas Förenta Stater.
Runt Lindbergh finns andra, som vicepresidenten Burton K Wheeler, i verkligheten mer eller mindre Hitlersympatisör. Liksom Henry Ford, stämd för förtal av en judisk advokat och av Hitler betraktad som \"ledaren för den växande fasciströrelsen i Amerika\".
Så tonar ur Roths fiktion en avslöjande verklighet fram. Det är det geniala med hans roman: fiktionen används som verklighetsbeskrivning, inte bokstavligt med på ett djupare, mer betydelsebärande plan.
Som vanligt skriver han med stor intensitet; om någon prosa glöder är det Philip Roths. Som skildrare av sin samtid är han en av de stora. Ett Nobelpris är ingen omöjlighet.

Mer läsning

Annons