Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En tunn vit tidstråd

Annons
De osynliga tingens lagar
Frank Huyler
Översättning av Ylva Mörk
Albert Bonniers Förlag

Det är omöjligt att lyssna till en annan människa så som vi lyssnar till en mycket bra bok, skrev Harald Bloom i sin kärleksförklaring till god litteratur. De orden dyker upp när jag läser "De osynliga tingens lagar" av Frank Huyler.
Huyler, amerikansk läkare och poet, debuterar här med en intelligent roman som river upp verkligheten och inte bara för personerna i romanen.
Den unge läkaren Michael Grant har lämnat sitt gamla liv för en liten praktik i North Carolina som han hoppas få överta efter den äldre kollegan. Men så dör en av hans patienter hastigt, en liten afrikansk flicka.
Flickans farfar, Thomas Williams, ställer Grant till svars. Hade inte hans sondotter kunnat räddas om antibiotika satts in? Grant svarar att det inte är brukligt att göra så, men att han inte heller med visshet kan säga att det inte hade hjälpt.
Det ärliga svaret lugnar mannen men Grant inser att han varit försumlig. För honom har barnet varit en patient bland många och i just det här fallet har han slarvat med uppföljningen.
Skuldkänslorna leder till att Grant blir mer och mer inblandad i den döda flickans familj och accepterar att göra hembesök hos Williams son, som är flickans pappa. Sonen lider av förvirring. Jonas Williams blir ofta yr och vet ibland inte var han befinner sig och hans syn har vid dessa tillfällen fått en onormal skärpa som tömmer honom på all kraft.
Hans far menar att det är straffet för att han lämnat tron och kyrkan, men Grant upptäcker ett vitt serpentinliknande mönster i Jonas pupill. Han sätter in behandling och avvaktar, men väntar för länge med att lägga in mannen och han dör lika hastigt som sin dotter. Grant tror att han kommit en ny sjukdom på spåren, något som hans kollega förringar betydelsen av.
Grant har själv känt sig yr ibland och tappat orienteringen och när han upptäcker en tunn vit tråd i sin egen hals ber han kollegan undersöka honom. Men Gass ser ingenting och beslutar sig för att avskriva Grant som klinikens efterträdare. Grant börjar samla bevis för sin upptäckt och förirrar sig allt längre in i en återvändsgränd.
Spänningen släpper inte sitt grepp även om romanen, det thrilleraktiga dramat till trots, mer handlar om ansvar och mod och uppror mot tillvarons meningslöshet. Huylers språk är enkelt, eller snarare konkret, avskalat alla pretentiösa utsmyckningar.
Han säger aldrig för mycket eller för litet och när han med kirurgisk skicklighet dissekerar Grants osäkerhet och försök att komma till klarhet om sin situation, upptäcker även vi att tiden kanske inte flyter så som vi gärna föreställer oss.

Mer läsning

Annons