Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gud som gen

BOK
Dean Hamer: The God Gene. How Faith Is Hardwired into Our Genes. Doubleday.

Annons
I The God Gene kopplar genetikern Dean Hamer en specifik gen till andlig läggning. Han menar att vi via genen är mer eller mindre predisponerade för en andlig tro, vars uttryck också påverkas av personliga erfarenheter och miljö.
Hamer är en etablerad forskare vid National Cancer Institute i USA och känd, eller kanske snarare beryktad, för att ha påvisat vad som beskrivits som "gay genen". För vilken nytta hade världen av detta fynd, som dessutom aldrig gått att upprepa?
Nu har Hamer styrt in på ett annat kontroversiellt område, trons biologiska fundament. Och man behöver inte läsa länge i boken för att förstå att redan titeln är en överdrift. Sannolikt är den vald för att öka försäljningen. För vad Hamer funnit är inte Gudsgenen utan en av troligen ganska många gener som påverkar en andlig benägenhet. Genen, VMAT2, förklarar enligt Hamer bara runt en procent av andlighetens variation bland de 1000 personer han undersökt.
Kan man alls definiera och vetenskapligt mäta något så komplext och personligt som andlighet? Hamer föreslår ingen definition, men visar att den mätmetod han använt är väl beprövad och pålitlig. Den består av ett stort antal frågor om förmågan att glömma sig själv, känslan av att vara en del av universum, mystika upplevelser o s v.
De som mätte högt på "andlighetsskalan" hade oftare än andra en viss förändring i VMAT2-genen. Vad denna förändring har för biologisk betydelse framgår dock inte, vilket försvagar Hamers resonemang. Genen styr ett protein som har med transporten av signalsubstanser (monoaminer) i hjärnan att göra, exempelvis serotonin och dopamin. De har bland annat betydelse för vårt humör och stämningsläge. Det är vidare känt att psykedeliska droger som påverkar dessa ämnen kan förändra medvetandet, framkalla visioner, religiösa upplevelser, göra oss mer eller mindre sällskapliga osv. Eftersom VMAT2 påverkar flödet av monoaminer finns det enligt författaren skäl att tro att genen har en koppling till andlighet, även om han inte kan förklara hur den ser ut.
Men varför är människan andlig? Studier på tvillingar pekar på att andlighet till cirka hälften är ärftligt betingat, medan trons formella uttryck, d v s vilken religion man eventuellt bekänner sig till, nästan enbart är betingat av miljön. Gener är som biologen Richard Dawkins visat själviska och eftersom VMAT2 överlevt fram till våra dagar har den rimligen ett överlevnadsvärde. Men vilket eller vilka? Frågan är komplex och Hamer har inget svar. Säkert är emellertid att genen påverkar en rad mänskliga egenskaper. Det behöver alltså inte nödvändigtvis vara andligheten i sig som ger överlevnadsvärdet, som Hamer argumenterar för.
Hamer är en god pedagog och varvar vetenskaplig fakta med anekdoter och historier på ett sätt som gör framställningen levande. Som en allmän introduktion till det växande forskningsfält som studerar trons biologiska fundament har den ett visst värde.
Men ska vi alls tro på hans fynd? Resultaten har vad jag kan se inte publicerats i något vetenskapligt sammanhang och utsatts för kollegornas kritik. Det är annars den normala gången. Kanske har de inte accepterats? Mot den bakgrunden framstår författarens från början ganska spekulativa resonemang om genens betydelse än mer tveksamma.


Mer läsning

Annons