Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gunnarssons sound

/

BOK Hans Gunnarsson. Allt ligger samlat. Bonniers.

Annons
Hemma igen. Efter en liten utflykt till sin uppväxts (fucking) Finspång i förra romanen, En jävla vinter från 2003, har Hans Gunnarsson åter hittat hem till sin naturliga litterära miljö: hyreshus i Stockholmsförort. Jag har själv varit där, i hans lägenhet i Hägerstensåsen. Det var för ett kulturradioprogram 2001 när hans tredje novellsamling kom ut, En kväll som den här. Vi stekte pås-pyttipanna och öppnade folkölsburkar så det fräste och pyste i P1. Han spelade ur sin skivsamling med Townes van Zandt, John Holm och inte minst Bob Dylan.

Romanen Allt ligger samlat berättar om Roger och Eva som går på middag hemma hos Tommy och Cilla. De har just flyttat från Örebro och har en son med leukemi. Roger är en till synes okomplicerad personlig assistent som älskar allt och alla när han blir full. Eva irriterar sig på honom så det känns som om hon har en stor svordom inom sig. Tommy är en alkoholiserad och apatisk före detta skådis, Cilla jobbar på café och är blasé. De har inga barn och utsikterna för det är dåliga, de ligger inte alls med varandra.

Spriten flödar. Redan före rostbiffen är alla mer eller mindre packade. Det är en typisk Norénsituation, med den avgörande skillnaden att frustrationen inte levs ut. Den sociala tvångströjan sitter, som så ofta i verkligheten, för hårt spänd och det nervösa hetssupandet får dem bara att kräkas, däcka och bete sig allmänt vulgärt.

De babblar på utan att säga något, vet om det men kan inte ändra sig. Skaparna av den brittiska komediserien The Office måste ha läst Gunnarsson. Där åstadkommer frånvaron av skrattmaskin komiska, pinsamma tystnader vid ständiga missförstånd, nonsensdialoger och klumpigt mänskligt beteende. Inte heller Gunnarssons berättare skrattar åt karaktärerna, det finns en grundton av sympati för de sorglustiga figurerna.

Liksom Bob Dylan har Gunnarsson ett helt eget sound och egen röst. \"It\'s life, and life only\", gillar han att citera Dylan, vad som nu riktigt ska menas med det. C\'est la vie, sånt är livet, eller med betoning på only, bara? Det går kanske på ett ut.

Gunnarssons prosa ligger nära socialrealism, men är långtifrån jämnbrun. Berättartid och -perspektiv skiftar. Prosan och den prosaiska förorten är i viss mening förtrollad, verkligheten skruvas till med mystifikationer och metalitterära antydningar. Tommy skriver på... en pjäs, en roman? En \"pjoman\", föreslår han själv, eller en \"dockhussåpa\". Han har gjort deras hyreshus till ett detaljrikt dockhus i ett stort modelljärnvägslandskap.

\"Allt ligger samlat\" säger Roger tvångsmässigt när han studerar klosettinnehållet efter förrättat tarv. Allt ligger samlat i Tommys förunderliga miniatyrvärld, liksom inom ramarna i en Edward Hopper-målning av icke-kommunikation, ensamhet, tristess, existentiell, oformulerad ångest.

Allt ligger samlat som skit i toaletten eller som en raffinerad hyreshusmodell. Allt ligger samlat mellan pärmarna i Hans Gunnarssons nya, som jag gillar lika mycket som hans tidigare böcker. Det vill säga mycket.

Mer läsning

Annons