Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Julen är kitschens förlovade högtid

/

Annons

\"Ge mig en svårknäckt nöt, sötare gröt, djupare dopp i grytan, glittrigare glim och grötigare rim och mer Arne Weise i rutan. Jag vill ha rymligare säck, segare knäck, fetare fläsk från grisen, krimsigare krams, längre långdans och raskare räv på isen. Jag vill ha mer jul...\" Nej, Adolphson och Falk träffar knappast mitt i prick.. Längtar efter mer jul gör man ju inte. Snarare tröttnar man snabbt på hela cirkusen med julgranar i skyltfönstren, grälla kulor, krimskrams och vattenbägare där det faller gnistrande plastsnö över jesusbarnet och krubban om man håller den upp och ned. Julen har urartat till ett komersiellt jippo och blivit kitschens förlovade högtid.
Ordet kitsch kommer från tyskans \"kitschen\" berättar Stig Nystrand i sin nyutkomna bok \"Den rätta tonen - eller kitsch?\" Det betyder \"smörja ner, eller rafsa ihop något sörjigt\" och uppkom på 1870-talet när konsthandlarna i München skulle beteckna de sötsliskiga modebilder som det var stor efterfrågan på. I vardagligt tal brukar det användas om misslyckad konst eller om något smaklöst. Små marsipantomtar som håller varann i hand och sånger med bjällerklang och texter om lycka, lycka, lycka är typexempel. Inte vid någon annan högtid plockar vi fram och omger oss med lika mycket kitschig bråte. Det är som gjort för att vi ska glömma vad som egentligen finns där under, vad julen egentligen handlar om.
Hermann Broch har undersökt kitschbegreppet i \"Das Böse im Wertsystem der Kunst\". Han menar att kitsch handlar om en livsinställning där ytan är viktigare än innehållet. Den blir därför en slags hyckleri. Kitsch visar upp det vackra och det harmlösa. Men det här är varken den riktiga konstens kärna eller verklighetens. Tyvärr har många fixerat sig vid tomtarna, julgranen och de dyra julklapparna. Ytan har blivit julens innehåll.
Kitsch har föga förvånande blomstrat i diktaturer. I forna Sovjet och i Hitlers Tredje Riket var den idealisk i makthavarnas ögon. Den gav folket en \"konst\" som inte ifrågasatte. Möjligen fyllde den också ett behov hos människor som ville fly bort från sin eländiga verklighet. Tillspetsat kan konst sägas vara något som väcker tankar och oroar, medan kitsch får oss att sjunka i en möjligen behaglig men bedräglig och farlig sömn. Peter Englund har definierat kitsch som något där allt är utsagt, det finns inget utrymme för tolkning. Därmed utsägs också vad vi ska känna och tycka. Diktaturens makthavare hycklar när de låtsas att kitsch är konst, avsikterna är oärliga.
Julen, som den har blivit, bygger också på oärlighet och hyckleri. Att små rödkindade tomtar, och granar inlindade i glitter, inte har särskilt mycket med jul i egentlig bemärkelse att göra är inte svårt att se. Men det är ändå julklapparna som är det mest kitschiga i hela julfirandet. I affärerna står granarna tända, stearinljusen brinner lugnande, i högtalarna spelas musik om signad julefrid. Men runt all denna konstruerade frid råder hysteri. Människor rusar hit och dit, köar till kassorna med svettpärlor i pannorna och tunga påsar dignande av julklappar i händerna. Handlarna har genom ett tungt artilleri av reklam stämplat in sina budskap i oss: \"Julen handlar om att ge. Ju mer du ger desto godare är du.\" Och här står vi på kö för att bevisa att vi är bra människor som tänker på våra vänner och vår familj. Att handlarna tjänar pengar, och tar istället för att ge, sägs ingenting om. Men ju mer vi går på deras budskap desto mer dras vi in i ett tröttande skådespel där vi avlägsnar oss från det som är viktigt - både under julen och annars.
Julen behöver inte vara något storslaget. Den kristna julen, som är det vi faktiskt firar, handlar om kärlek och omtanke. Det kräver varken julklappar, pynt eller överfyllda julbord. Kitsch stjäl i praktiken det som vi i stressens samhälle behöver ge varann: Tid

Mer läsning

Annons