Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kafka hos Strindberg

/

Teater
Strindbergs Intima teater: Kafka av Hannes Meidal.
Regi: Jens Ohlin.
Scenografi och kostym: Inger Elvira Pehrsson.
I rollerna: Hannes Meidal och Inga Edwards.

Annons
Vad gör Kafka på Strindbergs Intima teater vid Norra Bantorget, i skuggan av
LO-borgen?
Han gymnastiserar. Han kammar sitt slätkammade hår. Han bestämmer sig för
att bada. Han läser i en minimal anteckningsbok förteckningen över dem han
anklagar för att ha förstört hans uppfostran, hans liv. Han gör det flera
gånger, varje gång blir listan längre; anteckningsboken tycks rymma hela
mänskligheten, åtminstone invånarna i Prag där Franz växte upp, inte i en
borgruin i bergen vilket skulle ha gjort honom till en annan människa
"Kafka" kallas stycket, en debut av Hannes Meidal, praktikant på
Teaterhögskolan. Han spelar själv rollen som Franz Kafka; den är nästan en
monolog. Den andra rollen spelas av Inga Edwards. Länge ligger hon gömd i
ett badkar, senare visar hon sig vara en kokerska som följt Franz till
skolan och hotat berätta för lärarna vilken besvärlig pojke han är. Hon har
en särskild plats på den långa bänken anklagade.
Meidals text bygger på Kafkas dagböcker; mycket är mycket nära originalet.
Det är åren strax före första världskriget; den i sina berättelser
okroppslige Kafka ägnar sig nästan fanatiskt åt sin egen kropp, studerar
den, vårdar den, bygger upp den. Som ska han inta en plats i världen,
kroppsligen och bokstavligen.
Men han är en ung man som inte passar i sin kropp; hans värld finns någon
annanstans. Dessa år läser han en del. Kafka var ingen bokmal, skriver
Torsten Ekbom i sin bok om honom, "Den osynliga domstolen", men hans läsning
var bred och mångsidig. En av favoriterna var August Strindberg.
"Den oerhörde Strindberg", skriver Kafka. "Detta raseri, dessa i
knytnävskamp erövrade sidor."
På ett annat ställe i dagboken skriver Kafka att "mitt tillstånd bättre
eftersom jag läst Strindberg":
"Jag läser honom inte för att läsa honom, utan för att ligga vid hans bröst.
Han håller mig som ett barn på sin vänstra arm. Jag sitter där som en
människa på en staty. Är tio gånger i fara för att halka ner, men vid elfte
försöket sitter jag stadigt, har säkerhet och överblick."
Det är ur detta möte Hannes Meidals drygt timslånga pjäs om "Kafka" föds och
växer: den distanserade, analytiske, absurde Kafka finner elden, kraften,
hatet hos Strindberg. Meidal har lärt av båda. Det blir ett fascinerande
möte.
Det är Kafka vi ser i Meidals egen gestalt, den tysktalande juden i Prag,
anemisk, en bräcklig varelse i en våldsam värld, fanatiskt sysselsatt med
att bygga upp sin kropp. Men det till synes veka och bräckliga rymmer också
ett hat, en vrede och en eld som skulle gjort Strindberg lätt avundsjuk;
eller fått honom att nicka berömmande: här hade han fått en elev.
Den långa monologen upprepar sig; där finns en fanatism hos Meidals Kafka
som tycks leda bort i vansinne. Men där finns också en distans till både
Kafka och hans alla utgjutelser över de olyckor och vedervärdiga människor
som drabbat honom. En distans som slår över i humor. Långa stycken är det
mycket svart men också mycket underhållande humor. Tråkigt blir det aldrig i
sällskap med denne Kafka, effektivt krossas den mest ytliga schablonbilden
ni har sett den på t-tröjor av Franz Kafka.
Med strindbergsk eld blir han visserligen oändligt självcentrerad men också
rasande och, tillsammans med den förstrött kommenterande kokerskan, ett
roligt teaterstycke. Men på djupaste, svartaste allvar.
Hannes Meidal genomför som aktör detta med ett imponerande register, lika
rasande som rasande rolig. Det är som väcker han liv i Kafka, mycket genom
hans egna ord, med hjälp av Strindberg. Inga Edwards balanserar Meidals
överspända Kafka med små, nästan omärkliga medel, som i förbigående, litet
road.
Det är en något omtumlande stund på teatern. Och en utmärkt inledning till
den höst teaterchefen Ture Rangström döpt till Infernohöst, under utropet
"Åt helvete med Strindberg".
Den fortsätter 21 september med ännu en svensk urpremiär, Lucas Svenssons
"Sympati för djävulen", med Rikard Wolff i den enda rollen. I slutet av
september återkommer Brian Friels underbart tjechovska pastisch "Efterspel",
med Lil Terselius och Helge Skoog som två Tjechovfigurer.a
I oktober blir det sagoopera av H C Andersen och Margareta Hallin,
"Svinedrengen", och på själva Nobeldagen 10 december premiär på Alfred
Nobels censurerade och länge glömda försök som dramatiker, "Nemesis". En
liten ironisk gest som Infernohöstens avslutning: till Nobels pris kom
aldrig Strindberg.
Mellan teaterföreställningarna litterära salonger. Den första med temat "Ett
paradis eller ett urbant helvete?". Uppläsare Anita Wall, Sven Lindberg,
Iréne Lindh, Helge Skoog, Ture Rangström, musik av cellisten Petja Svensson.
Till kommande salonger kommer Peter Dalle, Marie Göranzon, Jan Malmsjö och
andra.
Strindberg skulle nog gillat det, om än bråkat en del. "Kafka" skulle han ha
rent av ha berömt som ett stycke i sin anda, om än med Kafka som
huvudperson.
Curt Bladh

Mer läsning

Annons