Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kan Bo Carpelan dubblera sitt Finlandiapris ?

Annons
Årets Finlandiapris i litteratur närmar sig avgörandet. Sex romaner har som tidigare nominerats av en förhandsjury. Det är god spridning på de böcker som har valts ut. För första gången är två tidigare pristagare med i tävlingen. Minnen av krig dominerar i två romaner. Juryn har också spelat på säkra kort med böcker från de tre stora förlagen. Tre kvinnliga och tre manliga författare gör urvalet politiskt korrekt. Dessutom finns en finlandssvensk författare och en debutant med i buketten.

Enväldig domare är riksdagens talman, förre statsministern Paavo Lipponen, känd också för sitt intresse för litteratur och filosofi. Han meddelar sin dom den 8 december.

Det starkaste förhandsintresset knyts till de två tidigare pristagarna Bo Carpelan, som fick priset för romanen Urwind för tolv år sedan, 1993 och Pirkko Saisio för bara två år sedan med boken Rött avskedsbrev, en uppgörelse med 1970-talets radikala vänsterrörelse.

Bo Carpelan har för första gången på länge gett ut en ny roman Berg, Schildt/Bonniers/Otava, som förhandsjuryn har gett det starkaste slutomdömet av de sex böckerna. Den beskrivs som "en stor författares klart lysande diamant". Den handlar om en gammal släktgård och dess människors öden. Inte så robust som t.ex.Siwerts Selambs men med ett poetiskt skimmer över gången tid och resan tillbaka till barndomens landskap under den sista krigssommaren 1944.

Ett länge bortglömt krig dyker upp i Anne Toijalas roman Merten takaa tuullet (De som kom över havet), Tammis förlag. Boken skildrar det märkliga drama som utspelades då en finsk expeditionsstyrka på drygt 1000 man anslöt sig till brittiska trupper, som sänts till Murmansk för att hjälpa de ryska vita generalernas försök att stoppa Lenins bolsjevikarmé 1918. Samtidigt kunde man lägga beslag på den isfria hamnen på Kolahalvön. I mitt minne låter det som ett eko av Wasasönernas misslyckade försök att nå fram med en svensk-finsk truppstyrka till samma trakter 1590! Britterna måste dra sig tillbaka från Murmansk 1919.

Pirkko Saisios nya roman heter Voimattomuus (Kraftlöshet), WSOYs förlag. Det är ett familjedrama som utspelas kring en prästfamilj och borgliga värderingar, som i hennes version blir ett gyllene stängsel. Hennes laddade prosa tar som i tidigare böcker sikte på att beskriva också ordlös kommunikation.

Det ekologiska dramat har också vunnit inträde i Finlandiapristävlingen genom Risto Isomäkis roman Sarasvatin hiekka ( Saraswatis sand), Tammis förlag. Det är en predikan mot naturförstörelser i människans spår. Den är aktuell då författaren lyckas förena nya forskningsresultat med historia och myter. Han ställer frågan om mänskligheten kan undvika en ekologisk storkatastrof. Bokens titel anspelar på den indiska floden Saraswati som delvis har försvunnit i en sandöken.

Tuomas Kyrö har skrivit en utvecklingsroman Liitto (Förbundet) WSOY:s förlag, en familjekrönika från 1930- till 1950-talet. Mycket av perspektivet handlar om enskilda människors öden mot en bakgrund av välkända händelseförlopp.

Årets debutant är Elina Hirvonen med romanen Että hän muistaisi saman (att han skulle minnas detsamma), förlaget Avain. Den handlar om föräldragenerations skuld då en brutal fars arv förs vidare till barnen. Det handlar om skuggor ur det förflutna, som de unga inte vill kännas vid.









Mer läsning

Annons