Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kärleken hos Chagall

/

KONST
Arken, Köpenhamn: Marc Chagall, Kaerlighedens univers, Arken; till 15 januari.

Annons
Så många som flyger! Vilken luftbro!

En kvinna i blått svävar högt över staden som då sträcker upp en mule och blir en knallröd tjur. Ett ungt par på en blå häst passerar just månen. En man och en kvinna glider in över Paris; i Notre Dames torn står geten och tänker. En häst får vingar av eld och flyger fram över en blodröd himmel och mannen och kvinnan på hans rygg passerar änglar och solar. Hästen har en blomsterkrans mellan hovarna. Fåglar slår volter över hästen. Ett par svävar i en annan bild över byn i en gul bädd; då är geten med och spelar fiol. Och där seglar kung David förbi med en liten harpa. En blå brud vinkar åt honom.

Marc Chagall upphäver kärleken tyngdlagen och låter de älskande stiga som rök och sväva omkring i rymden. Kärleken ger också världen andra färger; Kristus börjar t ex grönska på korset och lösgör försiktigt en fastspikad arm och lägger den ömt om en kvinna i vitt.

Kärleken är också temat på utställningen Chagall, Kaerlighedens univers som fram till den 15 januari visas på Arken i Köpenhamn. Men utställningen är med sina närmre 190 bilder oformligt stor och innehåller också mycket annat. En rad tidiga målningar handlar om hans rötter. Ett omfattande avsnitt består av biografiska teckningar från Vitebsk. 30 raderingar handlar om La Fontaines fabler och 24 färglitografier berättar om judarnas utvandring. Fem oljemålningar i chockrosa bildsätter Höga Visan och 13 färglitografier illustrerar sagor ur Tusen och en natt.

Chagall målar också den bibliska skapelseberättelsen. I den första bilden kommer en ängel flygande med den första människan i sina armar och landar i paradiset. En nytänd sol roterar i bakgrunden och till höger vilar redan de älskande i grönskan. En väldig fisk simmar in i ett gult akvarium. Akvariet är himlen.

"Jag läste icke Bibeln, jag drömde den", konstaterar Chagall i ett citat. För egen del tycker jag nog att han drömmer fram allt annat också; han fabulerar fram bilderna på samma sätt som när vakterna i hjärnan sover och med samma skeva drömlogik. En släde kan bli en kvinna som lyfter. Samtidigt får kvinnan horn. En lila man med piska rider med. Och drömmarna vidgas, vi hamnar ofta i en sorts somnambul epik. Många av bilderna berättar rätt hemska historier. Kärleken pågår men ofta på en sidoscen, och jag tycker kanske inte att utställningens titel, Chagall, Kärlekens universum, träffar alldeles rätt.

Chagall blandar också gärna element från olika kulturer. På oljemålningen Exodus hänger den korsfäste mitt i bilden, husen i byn brinner, geten är ledsen, Moses bär på lagtavlorna och i bakgrunden kommer det judiska folket traskande, inte på flykt från Egypten men Ryssland. De ska offras längre fram. Det är som i en film. Vissa scener klipps ihop till parallella förlopp.

Han är väl hyperromantiker. Men samtidigt blåser det en stark surrealistisk vind genom den där romantiken. Det är dock ingen klassisk surrealism den där en toalettstol kan möta en gök; Chagalls föremål och varelser trotsar visserligen naturlagarna men de hör ändå till sammanhanget och berättelsen.

Han arbetar med en säck symboler och de återfinns i nästan alla hans verk. De symbolerna bildar en rebus, menar en av skribenterna i den ambitiösa katalogen, och med hjälp av elementen i verken kan man lösa bildernas gåta. För egen del lockar det mig mer att vara med på ett hörn när hans fantasi råkar i sken, att helt enkelt stiga upp i den vagn bilden rullar fram och åka med, särskilt när den tar sig fram på ofarbara vägar.

Sedan är det säkert så att Chagall var en ovanligt biografisk målare och att man i hans bilder kan finna olika "identifikationsstrategier" men det känns ändå inte som det roligaste sättet att använda hans konst. Nej, det är med Chagall som med Rönnerdahl: han svävar i en högre rymd. Och att betrakta hans måleri är i den meningen som att stå och kika uppåt. Och plötsligt grinar himlen till och klyvs av ett gult getflin eller en mild åsneblick. Klockan kvart över tio vinkar ett stort ur till med en hand och försvinner ut genom ett fönster. En fiolspelare och ett par hus slungas upp bland molnen. Och man är med på färden.


Mer läsning

Annons