Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klanglig rikedom och musikalisk fantasi

Annons
Konsert i GA-kyrkan med Siv Wennberg Musik: Gustav Adolfs-kyrkan söndagen den 24 juli 2005.
Siv Wennberg, sopran; Otto Ratz, piano.

Söndagens romansafton i Gustav Adolfs-kyrkan tillägnade Siv Wennberg \"den norrländska näktergalen\" Hjördis Schymberg, i år 96 år fyllda. De båda är två musikaliska och sångliga begåvningar av yppersta världsklass. Hjördis Schymbergs lyriska sopran har en slank och silvrig koloratur, som utan tvivel kan mäta sig med föregångarna Erna Sack och Amelita Galli-Curci. Siv Wennberg besitter ett kraftfullare sångredskap, en stålfast dramatisk sopran. \"Född med segerhuva\" skrev Gisela Tamsen (SvD 19/2-72) när Wennberg som debutant förmådde glänsa i en
stjärnuppsättning av Wagners \"Valkyrian\", där ingen mindre än Birgit Nilsson ingick.
Siv Wennberg bjöd i söndags två minnesvärda timmar sångkonst, delade med en stor
publik, kretsande kring tre svenska och en norsk tonsättare. Hennes stämma är stor och hennes gestaltningsförmåga rik. Med knappast något vibrato och en strålande höjd skiftar hon från smällande forte till de svagaste nyanser. Kontrasterna är stora, det är händelserikt och effektivt.
Efter tre sånger av Emil Sjögren blommande Siv Wennbergs stämma på allvar ut i Wilhelm Stenhammars \"I skogen\". Vid sidan av den förnämliga behandlingen av klangen ägde tolkningen ett mycket tilltalande sinne för improvisatoriska, men där fras och riktning stod klara. Wilhelm Peterson-Bergers \"Intet är som väntans tider\" gavs en passande spänning i uttrycket och sången blev till en orolig flykt. \"Aspåkerspolska\"
sjöngs rytmiskt tydligt och, inte minst, med humor och geist.
Kvällens finaste framförande fick Edvard Griegs sångcykel \"Haugtussa\". Ett verk som Siv Wennberg också sjungit in på skiva (EMI 586058). Här var suverän teknik och stor musikalisk fantasi i förening. Varje sång skänktes sin tydliga karaktär och ägde samtidigt inom sig alla de skiftningar i klang och känslolägen sångerskan kunde uppvisa. Ena
stunden var hon återhållen, lyssnade, som i \"Veslemöj\". Andra stunden var sången frejdig, dansant och pådrivande, som i \"Killingdans\".
Siv Wennberg började sin bana som pianist och spelade en konsert av Haydn som sextonåring. Med slitet vid klaviaturen i åtanke meddelade hon att ackompanjatörens roll inte ska tas för given. Otto Ratz pianoackompanjemang ljöd mycket väl och det kom särskilt till sin rätt med sitt breddade spel i Grieg-sångerna. I \"Ved Gjaetle-bekken\" klingade de snabba figurerna extra klart.
Som avslutning: det är inget annat än uselt att en artist av Siv Wennbergs kaliber inte har en stående årlig inbjudan till sin forna hemtrakt och sin barndoms Timrå. Låt oss ändra på det!

Mer läsning

Annons