Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kyrkohistorien avslutad – en kulturgärning

BOK
Ingmar Brohed: Sveriges kyrkohistoria. Religionsfrihetens och ekumenikens tid.
Verbum

Annons
Verket är fullbordat Bra jobbat, vill man ropa med sista och åttonde delen av Sveriges kyrkohistoria i sin hand. Det är ett stort och unikt bokprojekt som därmed slutförts, en religionsvetenskaplig och historisk kulturgärning kort och gott.

Del 1, Missionstid och tidig medeltid, publicerades 1998. Del 8 är författad av kyrkohistorikern Ingmar Brohed och har titeln Religionsfrihetens och ekumenikens tid. Vi förs därmed in i vår egen tid och man kan utgå från att många, särskilt i en äldre generation med egna minnen, kommer att leta i och läsa den här volymen med största intresse. Det utförliga sak- och personregistret underlättar den sortens läsning. För yrkesverksamma inom samfund och undervisning finns här mycket av kunskap och kommentarer att hämta. Men detsamma gäller säkert också mer allmänintresserade personer. 1900-talet var ett även inom "andelivet" mycket dynamiskt och konfliktbetonat skede. Att det för den vetenskapliga behandlingen av denna närtid återstår mycket att göra är självfallet. Men det minskar inte värdet av Broheds framställning, som präglas av en lågmäld saklighet.

Speciellt mitten av seklet bjöd på åtskillig dramatik och spänning vad gäller tros- och livsåskådningsfrågor samt teologiska och kyrkopolitiska motsättningar. Här möter ju t. ex. det heta ämnet kvinnliga präster, det skandalomsusade Helandermålet om biskopstjänsten i Strängnäs med dokumentförfalskning och fiffel, den gamla frågan om Bibelns auktoritet med fundamentalism kontra tolkningsfrihet, frikyrkornas situation och motsättningar till men även samarbete med den nu bortlagstiftade statskyrkan. Hit hör också kyrkans plågoris nummer ett vid denna tid, filosofiprofessorn Ingemar Hedenius och hans på det "rena förnuftet" baserade kristendomskritik. En äldre fakultetskollega till honom travesterade en gång Islams huvudbud: Det finns ingen Gud och Hedenius är hans profet. Kanske var det tur för kyrkoledarna, att Hedenius var så arrogant. Han förlorade på så vis många sympatisörer. Själv hörde jag honom en gång kalla biskop Bo Giertz för en intellektuell åsna.

Utöver huvudavsnittet finns, liksom i tidigare band, flera intressanta specialartiklar. Dit hör exempelvis Kyrkor och samfund i etermediernas tid av Gunnar Hallingberg, Kvinnor kräver tillträde till det teologiska samtalet, Lydia Wahlström och Emilia Fogelklou av Inger Hammar samt Nathan Söderblom - religionshistoriker, ärkebiskop och internationell ledare av Sven-Erik Brodd. Söderblom var med sin mångsidiga och bländande begåvning en centralgestalt i kyrko- och kulturlivet, även internationellt. Men det är bra att även hans efterträdare som ärkebiskop, Erling Eidem uppmärksammas, om också inte med en "egen" artikel.

Volymen erbjuder en ganska massiv läsning och de talrika illustrationerna är därför betydelse- fulla. Det är många forskare och författare som genom åren medverkat i de åtta delarna av Sveriges kyrkohistoria. Den som efter genomfört arbete dock kan ta åt sig största äran är docenten Lennart Tegborg, verkets huvudredaktör. Han torde nu kunna känna sig nöjd!

BENGT THELIN

Mer läsning

Annons