Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Människan, Gud och det onda

Annons
Gång på gång kommer kristna ställningstaganden i
konflikt med tidsandan. I vissa fall kan denna
konflikt få världspolitiska följder. Som bekant var
George W Bushs ställningstagande i abortfrågan en
viktig orsak till att han blev president. En annan sak
är att U.S.A:s president har mycket små möjligheter
att påverka den frågan.
Även i Sverige får spänningen kristendom-tidsanda
politiska konsekvenser. Kristdemokraterna skulle
knappast funnits om det inte varit fri abort. En annan
sådan fråga är nu aktuell, synen på homosexualitet.
Det är en lättköpt utväg att inför sådana
frågeställningar säga: "Jag fattar inte hur någon kan
ha sådana åsikter." Det är egentligen mest ett utryck
för oförmåga eller ovilja att förstå. Skall inte
samhället falla sönder totalt måste sådana attityder övervinnas. Men hur?
Det gäller att komma till insikt om var skillnaden
ligger. Vad är roten till att vi tänker annorlunda? Då
kan man börja med människosynen. Professor Svante
Nordin sade en gång: "Grundbulten i den moderna verklighetsuppfattningen är föreställningen om människans godhet." Det är en hanterbar utgångspunkt. Om människan är god, är hon också klok. Med sitt förnuft kommer hon alltid fram till den rätta insikten. Ju fler goda och kloka människor, som enas, dess godare och klokare blir besluten. Ett problem med den föreställningen utgörs emellertid av ondskans förekomst. Den kan också få andra namn konservatism, reaktionär inställning o.s.v. men det är det onda man avser. Man kan då tänka sig att vissa människor är goda och andra onda, vissa är kloka och andra dåraktiga. Då gäller det för de goda och kloka att utesluta de onda och dåraktiga från inflytande. Det blir en elitism, där man definierar sig själv som god och klok medan man utdefinierar de andra som onda och dåraktiga. Denna elitism fungerar effektivt t.ex. i mediavärlden och politiken.
Förekomsten av det onda kan också förklaras med
onda strukturer eller fördomar, som gör att i och för
sig goda människor beter sig negativt. Detta är den
marxistiska och liberala tolkningen. Den blir dock problematisk, där marxister och liberaler länge fått prägla ett samhälle, utan att det onda försvunnit.
En mer hållbar tolkning av det ondas verklighet är
att människan inte är alltigenom god utan en blandning
av gott och ont, av insikt och dårskap. Då är det inte
alltid givet att de flesta har rätt. Då har vi ett
stort behov av ledstjärnor utanför oss själva. Georg
Henrik von Wright har med en skakande bild fångat
detta dilemma: Om vi bara leds av det ljus vi själva
bär, kommer vi att irra allt djupare in i mörkret.
Därmed riktas uppmärksamheten mot ljuset utanför
oss, mot Gud. Om Gud inte finns, är frågan
ointressant. Om Gud finns är den högviktig. Om Gud
inte gett sin vilja till känna, får vi lämna saken, om
Gud däremot gett sin vilja tillkänna på ett tydligt
sätt, är det här vi har att söka det ljus som leder
bättre än det vi har i vår egen hand. Då är det i Guds
vilja vi har att söka vägledning, när det gäller t.ex.
abort och homosexualitet. Var har då Gud gett sin
vilja till känna? Det kristna svaret har under 2000 år
varit: Jesus Kristus i Bibeln. Antingen kan man då se
Bibeln som berättelser om människors erfarenheter av
tron på Jesus, eller också kan man se den som ett
budskap från Gud, framburet av inspirerade människor.
I det första fallet är Bibeln tänkvärd men knappast förpliktande, i det andra fallet är den en tillförlitlig vägledning.
Vill man förstå vad det handlar om, är det frågorna
om människan och Gud som skall belysas.
Ställningstagandena i de konkreta fallen blir då
förklarliga. Då kan man förstå också George W. Busch.
Vill man inte förstå, har man sagt något viktigt om
sig själv. Det är tänkvärt för omgivningen.



Mer läsning

Annons