Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med Selma Lagerlöf i Norrland

Annons
BOK

Maria Karlsson och Louise Vinge (red): I Selma Lagerlöfs värld, Lagerlöfstudier 2005.

Symposion

 

Förvånande få använder queerteorier för att ställa frågor till Selma
Lagerlöfs författarskap, efter att de heta kärleksbreven till Sophie
Elkan och Valborg Olander offentliggjorts.
Nu lutar sig i alla fall Kerstin Munck och Lisbeth Stenberg lutar mot
Judith Butler i analyser av texter om gränsöverskridande och sexualitet.
Enligt 1864 års strafflag kunde homosexuella handlingar ge två års
straff. Domen mot Oscar Wilde 1895 väckte uppmärksamhet även i Sverige.
Novellen Dunungen handlar om en flicka som blir förälskad i en äldre
man. Hon drabbas av "det, som hon inte törs nämna vid namn". Samma år
som Lagerlöf arbetar med novellen, 1894, möter hon Sophie Elkan och
skriver till henne: "Det varar." Det är ett täckord för förälskelsen
eller kanske attraktionen.
Först fyra år efter Selma Lagerlöfs död ändrades den svenska lagen, så
att homosexuella förbindelser mellan vuxna tilläts, skriver Kerstin
Munck i Lagerlöfstudier 2005, utgivna av Selma Lagerlöf-sällskapet.
Arbetet med årets volym liknar vallhundens inhämtning av en utspridd
fårflock. Redaktörerna har letat i olika publikationer och samlat
fjorton uppsatser till volymen "I Selma Lagerlöfs värld".
En norrländsk läsare startar lämpligen med Lars Elenius bidrag "Selma
Lagerlöf och Norrland", om hur en läsebokskommitté försökte göra Nils
Holgerssons underbara resa till ett verktyg för svensk nationalism, i
en tid då Norge ville ur unionen och Finland höll på att bli mer och
mer ryskt. Ett trängt Sverige behövde mytologiseras till ett
framtidsland. Norrlands trä- och gruvindustri stod för moderniteten,
Norrland var Sveriges Amerika.
Norrland var Sveriges Orienten också, menar Lars Elenius och hänvisar
till Edward Saids tes om bilden av Orienten som något artfrämmande och
perifert, jämfört med Europa.
Kommittén jagade Selma Lagerlöf med råd, men Selma ville göra
skönlitteratur till skolan, men även för henne var Norrland främmande.
De finnar hon berättar om är svedjefinnar och proletärer i Värmland och
Dalarna, inte från den livaktiga finska kulturen i Tornedalen. I början
av seklet skulle samerna hållas på plats i sin samiskhet, medan
finnarna skulle försvenskas.
Den stolta ledargåsen fick det samiska namnet Akka. På så sätt
betonades den samernas nomadiska väsen. De andra gässen fick namn efter
finska räkneord. Minoriteterna hade fåglarnas överblick och utblick!
Hon slutar verket med att låta dem flyga ut i världen, som sanna
internationalister. Både Norrland och Skåne ligger tungt kvar och är
provinser. Visionärt, kommenterar Lars Elenius.
Anne Brügge

Mer läsning

Annons