Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Modellerna ger kunskapen liv

Annons
Landhöjning...så vått
Länsmuseet
27 november 2004-13 november 2005

Redan i trappan upp till utställningssalen får man en inblick i hur lång jordens historia är. Där kliver vi för varje trappstegspar tio gånger fler år tillbaka i tiden och inser rätt snart att det vi ser som urgammalt är mycket nytt. Och att här på jorden är istid regel, de varmare åren undantagen.
Vid sidan av landhöjningen ägnas en sal åt den period för 45 000 - 55  000 år sedan, då neanderthalare och homo sapiens tillsammans utgjorde västernorrlänningarna. De mest lyckade inslagen är naturligtvis modellerna. Den stora mammuten, en tre meter hög ulltott med krokiga betar och stolpben blickar nästan in i en med sina snälla gräsätarögon.
Den är en fullträff som ger utställningen liv. Omsorgsfullt konstruerad av Bernard von Bredow, en av världens främsta mammutexperter, klargör den bortom alla tvivel att vår region har ett mammutförflutet, vilket förstärks av de äkta fynd som gjorts här av tänder och av en bete från Jämtland.
Också konstnären Åke Lagerborgs modell av landhöjning och lager från olika epoker är spännande, och att man inte genast fattar vad allt betyder gör inget. Hans finurliga humorkonst kan man gott grunna på ett tag, och mönstret finns där: stenålders- och bronsåldersföremål i de höga lagren, medeltid på mitten och våra egna avlagda mobiltelefoner och datortillbehör på de lägsta nivåerna.
En gipsavgjutning av en neanderthalskalle känns lite för spännande för att låsas in i en glasmonter. De här sakerna vill man komma närmare - en modell av en jagande neanderthalare vore pricken över i, eller en liten grotta där barnen kunde krypa in i bland tidsenliga stenredskap och gömma sig för mammuten.
Resten av utställningen är mer abstrakt och består i huvudsak av alternativa sätt att presentera de klassiska kunskapsgruvorna - text att läsa eller lyssna till, kartor och bilder. De är upplysande för den tålmodige, lätta att springa förbi för den mer stressade. Men kanske finns inte så många mer känslostarka sätt att förmedla sammanhanget: hur klimatet förändrats genom årmiljonerna och hur några arter dog ut och andra vandrade in.
Och visst väcks känslan av hur kortvariga vi är, vi som lever i en värmeficka mellan två kallperioder. En ficka som dessutom lider mot sitt obönhörliga slut.

Mer läsning

Annons