Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När handikapp var skamligt

BOK Staffan Förhammar& Marie C. Nelson ( red.): Funktionshinder i ett historiskt perspektiv. Studentlitteratur.

Annons
Marginaliserade, glömda och \"dolda\" grupper i samhället har på senare tid börjat att lyftas fram inom historieforskningen. Barn, ensamstående mödrar, änkor och fattiga i äldre tid har blivit föremål för historikernas intresse. Det är en välkommen utveckling och en nödvändig balans till den fixering vid kungar och fältslag, som idag tycks behärska de stora förlagens redaktörer och marknadsförare. Kvinnohistorikern Ann-Sofie Ohlander skrev nämligen för en tid sedan, och det med all rätt, i en uppsats om svaghetens historia att \"Ett samhälles civilisationsnivå kan i grunden bara avläsas på förhållandena för dess svagaste, mest utsatta grupper\".
Till dem som länge glömdes bort av historikerna hör de handikappade eller funktionshindrade. Uppgifter om handikapp av skilda slag finns emellertid särskilt noterat redan i våra äldre kyrkoböcker. I dödböckerna kunde prästerna till och med författa mindre livshistoriker över funktionshindrade. Tabellverkets tabeller från 1700-talets senare del tog också in sammanställningar över \"lytta och bräckliga av alla stånd i städerna och på landet, såsom galna, blinda, döva, stumma, som till arbete äro oskickliga eller av ålder vanföra\".
Men det är alltså först ganska nyligen som man börjat utnyttja det här materialet och intressera sig för funktionshindrades levnadsöden och livsvillkor. Det har bildats centra för handikappforskning vid flera universitet och högskolor och det finns kurser i handikappkunskap för studenterna. Större delen av forskningen har naturligtvis aktuell anknytning och handlar om funktionshindret som sådant, dess konsekvenser och hur det skall kunna överbryggas. Men en del av forskningen tar också upp förhållandena för funktionshindrade i ett historiskt perspektiv. Handikapphistoriska Föreningen bildades 1987 som en paraplyorganisation för Sveriges handikapphistoriker.
Den här anmälda boken redigerad av två Linköpingshistoriker, Staffan Förhammar och Marie C. Nelson, ger en god överblick över vad fackhistorikerna uträttat för att lyfta fram handikapphistorien ur glömskan. I ett antal artiklar belyses funktionshindrades villkor under de senaste seklen mot bakgrund av utvecklingen inom medicin och pedagogik och samhällets urbanisering, demokratisering och sekularisering. På ett förtjänstfullt sätt betraktas handikapphistorien i termer av makt och maktlöshet hämtade från den franske idéhistorikern och filosofen Michel Foucault.
Synen på fysiska och psykiska funktionshinder har undergått flera stadier bara under de senaste 100 åren. Utvecklingen har gått från negligering och utstötthet via anstaltsvård och isolering till mer öppna vårdformer. Isolering av de handikappade var ett sätt att möta vad man betraktade som ett hot mot den ej funktionshindrade majoriteten. Typexemplet är isoleringen av de leprasjuka ( spetälska ) i äldre tid. Toleransen mot handikappade ökade under perioder då
deras tjänster partiellt kunde tas i anspråk av samhället. USA under andra världskriget, då många funktionshindrade deltog i krigsproduktionen är ett bra exempel på detta. Det var först under kriget som president Franklin D. Roosevelt öppet visade att han var rullstolsbunden till följd av polio. Många amerikaner kände inte till detta eftersom presidenten på foton och journalfilmer gick fram till talarstolen omärkligt stödd på sina livvakter.
Genom rättighetslagstiftningen på 1990-talet har svenska staten sökt ge den enskilde funktionshindrade makt att forma sitt eget liv. Tyvärr har kommunerna inte alla gånger levt upp till dessa lagstadgade förpliktelser utan ibland på ett upprörande sätt sökt undandra sig ansvaret.








Mer läsning

Annons