Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ondskan i Lund

BOK Jean Bolinder: Bara början på en saga. (Carlssons)

Annons
Det handlar om en liten stad ute på den skånska slätten. Det handlar om en liten självgod och inkrökt stad med en egen domkyrka och ett eget universitet. Men framför allt handlar det om en liten stad med en förnämt och självgott borgerskap. De paraderar på stadens gator och torg och fyller sina liv med angelägna tillställningar och viktiga ärenden. Här gäller det att hålla näsorna i vädret och snipmunnarna på minus. De nickar falskt förbindligt när de passerar varandra, utbyter meningslösheter och sårande skvaller.
En avgrund vilar mellan sken och verklighet. Till det yttre är detta borgerskap ädelt och förnämt, upphöjt och anständighetens väktare, men bakom fasaden finns låghet och en moral lika sönderfrätt som en leprasjuks hud. Men i alla situationer, vad som än händer och till vilket pris som helst, gäller det att bevara skenet, att inte förlora ansiktet.
Här härskar småsinthet och inskränkthet, arrogans och ståndshögfärd. Här finns de alla: Rådmannen och Bokförläggaren, Professorn och Advokaten; Polismästaren och Lektorn. Det är sannerligen fina människor, ädla företrädare för den höga moralen och kulturen. De är både samhällsbärarna och samhällsbevararna. De vill konservera samhället, fixera sin makt och sitt inflytande.
Året är 1935 och julen närmar sig med stormsteg. Ett lätt snöfall sveper in den lilla staden Lund i ett förföriskt vitt täcke som vittnar om såväl oskuld som sordinerad prakt. Det är en alldeles vanlig dag. Det är den 5 december. Det är samtidigt den dagen då Bokförläggaren Arne, VD på Lyktgubbens förlag, ska möta sitt öde.
Han är en man som drivs av två starka krafter. Det är erotisk lust och översitteri. Kanske skulle det rätta epitetet på förläggaren Arne vara kåtbock. Hämningslöst jagar han kvinnor, ju yngre desto bättre. Samtidigt är han minst sagt småelak och småsadistisk mot de anställda på förlaget. Han hunsar och förnedrar dem, på samma sätt som hans hustru Barbro som äger förlaget hunsar och förnedrar honom.
I Jean Bolinders nya roman \"Bara början på en saga\" är vill jag påstå själva staden Lund den egentliga huvudpersonen. Med bred pensel och stor och smittsam inlevelse skildrar han den stad som då fanns. Enskildheterna och beskrivningar är exakta in i minsta lilla detalj som vad olika varor kostade, vad som serverades på krogen. Det märks tydligt att det är en historiker som skrivit boken. Samtidigt har Jean Bolinder ett angelägnare ärende. Det är att skildra en korrumperad stad, en stad i moraliskt förfall och att belysa ett existentiellt dilemma, en man ställd inför domen över sitt liv och sitt handlande.
Som ett ondskan mycel breder myglet och kamaraderiet ut sig och underminerar hela staden, dess rättsväsende och alla mellanmänskliga relationer. I maktmycelets mitt sitter Rådmannen. Det är hos honom som alla trådar sammanstrålar. Det är han som har hållhakarna på de andra och som maximalt kan utnyttja sina förbindelser. När den alkoholiserade Lektorn i fyllan och villan, efter en blöt dag på Jägersros travbana, kör ihjäl en ung kvinna i Hjärup så är det självfallet Rådmannen som ser till att Läkaren ordnar fram ett falskt blodprov som kan fria fylleristen. Det är han som kräver av Bokförläggaren Arne att denne ska avlägga ett falskt vittnesmål.
Så sjunker staden och dess borgerskap allt djupare ner i den svarta och sjuka dyn av falskhet, hyckleri och baktaleri. Jean Bolinder har skrivit en ovanligt rolig och trots sitt allvar och sitt ganska svarta budskap uppsluppet smittsam roman. \"Bara början på en saga\", som hämtar mycket av sin inspiration från H C Andersens saga med samma namn, är närmast att beteckna som en skabrös moralitet. En vidräkning med småstadens mentalitet och med människans förmåga att försöka förvandla sina egna egoistiska motiv till allmänt rättesnöre. Bokförläggaren Arne dras allt längre in i härvan av sina lögner, sitt självbedrägeri och sin sexuella lastfullhet. Samtidigt vägrar han styvnackat inse att han på minsta sett äger några brister att tala om. Självgodheten lyser om såväl Bokförläggaren som hela det lundensiska borgerskapet.
Jean Bolinder lyckas i \"Bara början på en saga\" att korsbefrukta så udda storheter som Gustaf Hellströms breda epik och Fritiof Nilsson Piratens humor med Sture Dahlströms skruvade amoraliteter. Det är en roman det sprakar och spritter om; en sjudande brygd av sjuk moral och samhällsröta och samtidigt ett porträtt av en stad som sjunker djupt ner i sin egen självgodhet.





Mer läsning

Annons