Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Orgelmusik med solskimmer och stormvindar

/

Annons
Ann-Kristin Färnström, orgel
Sköns kyrka

Sköns församling är skolad i orgellyssnande. Genom åren har dess organist Ann-Kristin Färnström med sina regelbundna orgelkonserter byggt upp en vana och en förväntan på \"riktig\" orgelmusik. Sådan som inte låter musikern komma lätt undan, som kräver många övningstimmar och ett engagemang som aldrig får förfalla i rutin.
Även söndagens konsert uppfyllde alla kraven. I Bachs Pastoral i F-dur står en vindlande, ständigt aktiv melodi helt i fokus ända tills den i sista satsen får sällskap av understämmor. Allt spelades tekniskt skickligt men då och då rytmiskt ostadigt.
I svenske Hilding Rosenbergs Fantasia och fuga härskar dramatiken: olika fragment tänjer musikens gränser och sliter för att få löpa iväg åt olika håll, tills fugan fångar in dem och breder ut sig under dem som ett förlåtande hav. Denna de oroliga själarnas musik beskrevs fint av Ann-Kristin Färnström.
Folkmusik, liksom den folklige Wilhelm Peterson-Berger, ingick i programmet sommaren till ära. Nu är inte orgel det instrument som bäst förmår svänga till Aspåkerspolskan; liksom Äppelbo gånglåt kändes den överarrangerad; krånglig utan att påfrestningarna på organisten gav utdelning i en förhöjd upplevelse.
Vid Frösö kyrka fungerade däremot utmärkt och spelades med en spännande, svävande registrering i ett retsamt lugnt, skönt och sugande tempo.
En egen improvisation brukar ingå i konserterna. Nu hade Ann-Kristin Färnström valt att fantisera över psalm 521, Mina döda timmar, och skapade där en av kvällens höjdpunkter.
Med början i ett ljuvligt skimmer av inbundna, beslöjade klanger, som när klart solljus mildras i virvlar av bubblande vatten, gick hon vidare mot en lek med fragment av ensliga didjeridoo-toner och dova brus i kontrast mot ljusa och ibland knappt hörbara skrik. Det hela kulminerade i en avslutning som om hon öppnat för alla världens stormvindar att fritt härja i orgeln. En imponerande insats; om denna musik fanns på skiva köpte jag den direkt.
En fullträff blev också Charles Widors tredje orgelsymfoni: ett djupt känslofyllt verk som skiftar stämning, tonspråk och temperament lika ofta som det franska kynnet. Här kunde ett adagio av stilla lycka plötsligt följas av en marsch strålande av pampigt guld, som åter blev en framviskad liten visa och sedan ett våldsamt utbrott av starka känslor igen. Allt väldoserat, insiktsfullt och inlevelsefullt spelat.
Sköns församling är privilegierad i regionen. Sällan har en artist levererat så många musikupplevelser alldeles ensam.

Mer läsning

Annons