Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slumpen är inte slump

BOK Jan Cederquist: Slumpen är ingen tillfällighet. Langenskiöld

Annons
Alla har vi någon gång upplevt att vi känt på oss vem som snart ska ringa eller komma runt hörnet. När det hänt att någon, som vi inte har sett på länge men haft i tankarna en tid, till synes oväntat sitter på samma tåg eller flyg som vi själva blir vi onekligen överraskade, men viftar bort händelsen med att säga att det är en \"ren slump\".

Carl Jung intresserade sig för \"slumpen\" och noterade att när patienter, som han hade i terapi, var inne i avgörande faser i sitt växande, råkade de ofta ut för olika former av sammanträffanden som inte hade några naturliga orsaksförklaringar. Han drog slutsatsen att yttre händelser \"ville\" understryka det inre skeendet och han kallade denna princip för synkronicitet, en slags bro mellan den inre och yttre världen. Kända fysiker som David Bohm, Wolfgang Pauli (som Jung arbetade en tid tillsammans med) och Carl Sagan har även de intresserat sig för relationen mellan psyke och materia, ett, så här långt, outforskat område.

Så Jan Cederquist, f d framgångsrik reklamman, är i gott sällskap när han berättar om egna märkliga sammanträffanden i boken \"Slumpen är ingen tillfällighet\". Det är en både lättillgänglig och tankeväckande bok som man läser i ett svep, kanske inte främst för de exempel som Cederquist ger på synkronicitet, som oftast hör samman med att han är illa ute och på ett oförklarligt sätt får hjälp: Poliserna dyker upp på den i övrigt folktomma gatan; en vaktmästare råkar just då komma förbi och låsa upp en port, någon påpekar i sista stund att han håller i en svart slang när den bör vara grön för fordon med katalysator. Det är säkert meningsfulla sammanträffanden för Cederquist, men vill man ha ett mer \"klassiskt\" exempel på hur den där \"bron\" fungerar får man gå till Jung (Någon har köpt en blå klänning men affären levererar av misstag en svart, samma dag som en nära släkting dör). Ett meningsfullt sammanträffande gestaltat som ett symboliskt uttryckt budskap - dödsbudet/svart klänning.

Mer tilltalas jag av Cederquists reflexioner runt synkronicitet. Mycket elegant och fokuserat lotsar han oss igenom olika teorier och forskningsprojekt, som t ex Global Consciousness Project vid universitetet i Princeton, där en av deltagarna sammanfattat resultaten: \"Detta pågående experiment antyder att så som massmedvetandet rör sig, så rör sig också materien.\"

\"Remote viewing\", vid det här laget ett väldokumenterat fenomen och något som CIA använt sig av för att få del av ryssarnas hemligheter (med högst varierande resultat dock) ägnas också ett par sidor. Och mörk energi, som har en sådan oemotståndlig lockelse på oss, när kan vi avslöja vad det är? Om vi, resonerar Cederquist, bara känner till 4 procent av universum (som en del kosmologer har kommit fram till), hur kan vi då vara säkra på hur allting är?

Kanske, skriver han, är hjärnan en omkopplingsstation mellan det icke-materiella fältet och den materiella kroppen och att fältet existerar på en nivå av verkligheten som vi inte förstår. Han vill tro att det finns en annan verklighet också, men faller inte i fällan att luta sig mot kvasivetenskapliga eller mytologiska föreställningar. Jag läser \"Slumpen är ingen tillfällighet\" som ett av, vid det här laget, många vittnesmål om hur vi medelst ett slags extrasensorisk varseblivning kan leva mer fullödigt.







Mer läsning

Annons