Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Smultron och svek från Sundsvall snart på bokdisken

\"Så fort hon försökte pressa honom att göra sin del var det som att hela familjen krackelerade...det slutade alltid med att det var hon som gav upp. Hon fyllde tvättmaskinen och stökade undan i köket...Mario gick och såg teve\".

Annons
Dessa rader skulle kunna komma från en rad håll inom litteraturen och dessvärre också från rätt så många kvinnor ifrån verkligheten. Därför är det av vikt att de skrivs om och om igen tills de förändrar verkligheten.
Det säger de två kvinnor från två generationer som ligger bakom ovanstående citat. De borde ha olika erfarenheter då kampen för ett rättvisare och jämställt samhälle pågått sen decennier.
Det började 1998 med boken \"Krossa glastaket\" - en handbok för kvinnor om hur de skulle göra för att uppnå frihet och jämställdhet när de stötte på de osynliga maktstrukturer som pressar tillbaka dem när de ville vidare bortanför den traditionella kvinnorollen.
Inte långt därefter blev Eva Swedenmark, Annica Wennström och Maria Herngren som tillsammans skrivit denna makthandbok - ett med författarpseudonymen \"Emma Vall\". Och så började deckare för vuxna och ungdomar att dyka upp bland bokhyllorna. Det politiska budskapet kom nu att ikläda sig romanens mer indirekta språk, och starka och självständiga Amanda Rönn och Svala fick bli de frontfigurer genom vilkas öden och handlingar författartrion fortsatte att ge röst åt och synliggöra kvinnliga förebilder.
År 2000 gjorde Sundsvallsbördiga Eva Swedenmark och Annica Wennström en avstickare från deckargenren och bytte ut den kvinnliga journalisten Amanda mot tvåbarnsmamman Liselotte; mitt uppe i en personlig livskris fylld av svek, sammanbrott och slutligen nya livsmål och nyfunnen styrka. Boken kommer ut på förlaget Semic i maj 2005 med titeln \"Smultron och svek\" och skildrar en kvinna från ett Sverige av idag vars liv är långt borta från idealbilderna av det perfekta livet och det perfekta förhållandet.
Vi var trötta på Stockholmsskildringar och på blod och våld efter många deckarhistorier. Annicas situation i livet var en lycklig relation med familj och kärlek. Jag avslutade smärtsamt mitt äktenskap, beskriver Eva.
I den skärningspunkten pratade vi mycket om hur man ska leva, vilka pris man får betala för kärleken. Och vilka pris man inte vill betala.
Vi ville berätta om verkliga människor med verkliga oglamorösa liv och problem och vi ville sätta den vanliga kvinnan mitt uppe i det vardagliga livet i fokus.
Resultatet blev historien om den 40-åriga heltidsarbetande tvåbarnsmamman Liselotte som är trött på sitt liv och vill förändra det som hon känner blivit rutin och slentrian. Men hennes man och barn tycks inte vilja samma som hon och familjelyckan känns avlägsen. Men så en dag, när världen totalt faller samman kring Liselotte, kommer också vändningen i hennes liv.
Både Annica och Eva vet vad de talar om när de låter Liselotte nästintill utplåna sig för att räcka till innan hon kommer till en gräns där det enda som återstår är att finnas till för sig själv.
Idag står de på var sin sida av familjelivet. Eva har tre vuxna barn och lever ett singelliv hon verkar trivas med, efter ett 28-årigt äktenskap. Hennes dröm om det livslånga äktenskapet där kamratskap och attraktion går hand i hand sprack.
Jag tror mer på storfamiljer, kollektiv, olika slags parbildningar, olika generationer ihop. Låt vilda familjemönster blomma och stanna aldrig kvar i ett dött äktenskap, säger hon.
Annica har gjort den omvända resan med år av särboförhållande - med mycket tid för sig själv - och är nu mitt uppe i småbarnstidens familjeliv med ihoppusslande av tid för arbete, hem, sönerna och relationen.
Hon upplever generellt ett stort svek mot hela jämställdhetstanken men är rätt nöjd med hur hon och hennes sambo delar upp ansvaret mellan sig. I Annicas fall är det hon som måste sno tid från relationen för att hinna skriva på kvällarna när sönerna sover. Men i stort tycker hon att kvinnor fortfarande är de som deltar på männens villkor och blir dubbelarbetande.
Jag tror absolut att man kan vara en familj och samtidigt yrkesarbeta. Men inte på det sätt som arbetslivet ser ut idag. Vi behöver ett nya ideal som är mänskligare för oss alla. Kvinnor som män!

Mer läsning

Annons