Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Strindbergs klagosång ger oss livsmod

/

Annons
Måste livet vara så här förfärligt? Det är frågan Strindberg ställer om och om igen i ett \"Drömspel\". Etienne Glaser, som regisserar klassikern på Göteborgs stadsteater, hoppas ändå kunna ingjuta livsmod i sin publik.
- Trots att drömspelet är en klagosång över livets djävlighet så finns det, enligt Strindberg, ändå motkrafter som till sist gör det värt att leva: musiken, erotiken och humorn, säger Etienne Glaser.
- Det är ju inga dåliga saker han pekar på som vi kan trösta oss med i våra liv.
Etienne Glaser gillar inte att göra om saker, så han har aldrig tidigare närmat sig \"Ett drömspel\" vare sig som skådespelare eller regissör. På grund av Kent Andersson tragiska bortgång får han nu både ge regi och spela rollen som Diktaren i uppsättningen.
- Kents död var en fruktansvärd smäll för ensemblen. Men vi visste ju hur förtjust han var i \"Ett drömspel\" och i sin roll. Det hade bara varit fånigt att lägga ned. När vi diskuterade vem som skulle ta rollen föreslog ensemblen mig.
Enligt Etienne Glaser är \"Ett drömspel\" Strindbergs mest personliga och enastående teatertext. Därmed är den också en \"kronjuvel i världsdramatiken\".
- När han skrev den 1901 var den så radikal i sin form att ingen visste hur pjäsen skulle spelas. Teatern brottas fortfarande med att hitta former för hur den ska gestaltas, därför blir varje drömspel som sätts upp en ny sort, säger han.
\"Ett drömspel\" är en pjäs utan handling. Den bygger på 70 episoder ur det mänskliga livet som Indras dotter nedstigen till jorden vandrar igenom för att lära känna. Hur Etienne Glaser har handskats med det svåra materialet vill han inte prata om innan premiären den 2 december.
- Jag tycker att det är så svårt att formulera mig kring vad vi gör och hur vi gör det. Det får andra göra, säger han.
Strindberg ger en rikt varierad och mycket omfattande provkarta på livets förfärlighet. Glaser beundrar honom för hans förmåga att beskriva livets djävligheter med poesi och drastisk humor.
- Det är ju ofta det fruktansvärda som får oss att skratta. I drömspelet beskriver Strindberg till exempel äktenskapet, hur illa det kan gå, väldigt roligt. Roligt därför att det är igenkännligt och samtidigt obarmhärtigt.
Det musikaliska i texten och i Strindbergs scenanvisningar förstärker Etienne Glaser genom att låta konsertpianisten Maria Rostotsky, som också spelar Balettflickan, göra musikaliska kommentarer med hjälp av Beethoven, Bach och nyskriven musik.
Etienne Glaser säger att han alltid vill samma sak med att göra teater - att ge publiken en portion mera livsmod med sig hem.
- Det kan ju tyckas paradoxalt när man serverar en klagosång över livet. Det är teaterns paradox att den ger oss mer kraft att leva även när den formulerar det som är sorgligt och katastrofalt, säger Etienne Glaser.

Mer läsning

Annons