Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svärta, satir och humor

Annons
En av den svenska litteraturens mest egensinniga röster har tystnat. Det är med bestörtning jag tar del av nyheten att Mare Kandre avlidit, inte mer än 42 år gammal. Vem skulle kunna ersätta hennes säregna lyriskt sugande stämma? Vem skulle kunna åstadkomma ett lika sällsamt litterärt landskap, så kväljande köttsligt och instängt och ändå så trolskt och förtätat?
Den som har läst romanen Bübins unge, en av Kandres tidigaste böcker, glömmer inte den becksvarta bilden av kvinnoblivandet. En frånstötande förtvivlan och närmast fobisk vämjelse inför växandet gestaltas på ett språk invaderat av köttslighetens dunster. Inte heller skakar man lätt av sig utsattheten, rädslan och självföraktet som uppfyller den osedda flickan i "Aliide, Aliide".
Men svärtan uteslöt inte humor. Ställningen som feministisk ikon befäste Kandre när hon med satiren som vapen häcklade den patriarkala civilisationen i böcker som Djävulen och Gud och Quinnan och Dr Dreuf. Men hon gav sig också hän åt berättandets magiska kraft. I Bestiarium löpte hon den skräckromantiska linan ut och frossade lustfyllt i sirliga artonhundratalsmanér, viktoriansk rekvisita, arkaiserande vändningar och svulstig fantastik med freudianska undertoner.
Samtida händelser satte avtryck i hennes prosa i novellsamlingen Hetta och vitt, där nutida konflikter flöt samman med saga och myt. I våldets, övergreppens och katastrofernas skugga mötte vi såväl ensamstående mödrar i en tröstlös svensk förortstillvaro som härjade människospillror i krigets verklighet.
I hennes senaste sista roman Xavier irrar en man på jakt efter kärleken omkring i ett hyreshus som blir till en spegel av livet i alla dess aspekter, från födelsens blodiga mirakel till dödens stillhet. Som alltid är kärleken oupplösligt förenad med utplåningen, lust står intill äckel och det groteska kan med nöd och näppe skiljas från det sköna.
Världen är en skuggornas hemvist, översvämmat av människornas inre mörker ändå finns här hopp om försoning. Kandre blottar vår eviga utsatthet och sårbarhet, men synliggör också de mirakulösa strimmorna av ljus. Vi är många som kommer att sakna henne.

Mer läsning

Annons