Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Thörnqvist för alla tider

/

MUSIK/CD Owe Thörnqvist: Recovered. Tornec

Annons
Den som skriver en visa om en varmkorvgubbe på Fyris torg blir en institution i den stad där han han växte upp. Så när museet i Uppsala gjorde en utställning om 50-talets Uppsala kom det mest att handla om vissångaren som skrivit om varmkorvgubben på Fyris torg. Om Gun från Dragarbrunn, om Svartbäckens rödaste ros.
Så är det med Owe Thörnqvist. Redan under sin livstid, han har obegripligt nog blivit 76, har han lyckats bli en klassiker, fullt gångbar, synnerligen aktiv, alltid aktuell. Många av sina finaste visor, och mest finurliga texter, skrev han redan på 50-talet. Enligt all logik i branschen borde de vara hopplöst föråldrade.
Men kvalitet står sig; på den biter varken tidens tand eller nya moden. Så när Owe Thörnqvist gör en ny skiva han kallar \"Recovered\", är det mitt i musiken den hamnar.
I våras kom hans texter i bokform. Där kan läsaren stillsamt lära sig vilken fin poet och språkekvilibrist Thörnqvist är. Sjunger han visorna framträder visserligen texterna i rätt sammanhang men det är inte alltid lätt att hinna med i alla ordlekar. Vissamlingen i bokform är bra att ha till hands för den som lyssnar på \"Recovered\"; för övrigt finns texterna i fodralet till cd:n.
Hur har detta fenomen för det är han väl kunnat hålla sig aktuell i publiksmaken så länge? Konstigt är det kanske inte. Svänger musiken som Thörnqvists gör, inte för inte har han kallats rockfarfar och förmodligen var han först i landet med denna rockmusik, tål den att lyssnas till länge.
Är musiken dessutom försedd med texter som använder sekundsnabb humor och ständigt överraskande ordvändningar finns alla skäl att lyssna.
Litet nostalgiskt kan det också bli numera. Det finns ett drag av 50-talsanda över många av dessa visor. Inte står väl korvgubben som \"måla\' korvarna svarta för att han hade sorg\" längre kvar på Fyris torg. Och Dagny har nog slutat spilla i och Svartbäckens vackraste ros är vorden gammal.
Men i visorna lever de. Och berättelsen om Albin och Pia en hel liten novell, med sensmoral på slutet, tål att ständigt berättas.
På den nya cd:n finns de med, och en del annat också. Som \"Ösa sand\", \"Auktions-rock\", \"Anna kaffepanna\" och andra. Ett litet utsnitt ur en uppsaliensisk och mycket svensk visskatt, allt till svängande rockmusik och en vissångare som aldrig låtit åldern komma mellan sig och visorna.
Det är förmodligen inte det sista från Thörnqvist. Om än det mesta här, troget skivtiteln, är från 50- och 60-talen tillkommer nya visor i den thörnqvistska repertoaren. Alla lätta att känna igen som typiskt Owe Thörnqvist.
Den gungande rytmen, de häftiga texterna. Han är nog ett unikum, mer än klassiker.
Så lyssna!

Mer läsning

Annons