Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vår enda riktigt unika medeltidskonst

/

Annons
Kretsen kring Haaken Gullesson
Lennart Karlsson
Carlssons

Den som känner till kyrkorna i Stöde, Attmar, Holm, Sättna och Borgsjö, för att nämna några, är säkert bekant med de medeltida träskulpturerna, de som numera är så begärliga för tjuvar.
Gemensamt för de uppräknade kyrkorna är att de alla hyser - eller har hyst, i de fall då skulpturerna nu finns på museum - verk som sannolikt skapats av Norrlands store kyrkomålare, 1500-talsmästaren Haaken Gullesson.
Bokens författare, docenten och medeltidskännaren Lennart Karlsson, berättar hur hans möte med den Gullessonska konsten gjorde \"att all annan medeltida träskulptur plötsligt framstod som ensartad och anonym\".
I inledningen pekar han på hur svensk medeltid influerades av den religiösa konsten på kontinenten. Därför, skriver han, blir Haaken Gullesson med sin särskilda profil något av det mest svenska vi äger, vår enda riktigt unika medeltidskonst. Boken är, som helhet, en kärleksförklaring till medeltidskonstnären.
Nu är det förstås inte lätt att veta vad som är Haaken Gullessons arbeten. Endast fem verk, däribland S:t Olof i Borgsjö, är signerade. Karlsson driver tesen att Gullesson själv inte heller ska ha hela äran. Troligen har han haft en verkstad där många arbetat och där Gullesson själv var chef och målare, medan andra skulpterade.
Den mest förfarne av de anonyma skulptörerna, i boken kallad G-son X:1, är den som troligen skapat de mest karaktäristiska skulpturerna. Utifrån drag som röda kinder, välvda ögonglober, höga pannor, korta hakor, runda kinder och vissa kläddetaljer synar författaren ett stort antal osignerade verk i Medelpad, Hälsingland och Jämtland och för dem till eller bort från den Gullessonska produktionen.
De Gullessonska helgonen var inte opersonliga dockor. Fast de kunde ha besjälade, auktoritära eller förandligade drag hade de vardagsansikten; de var inte för upphöjda för att folk skulle våga komma till dem med sina bekymmer.
Vissa sidor i den långa och noggranna undersökningen av verk kommer nog den normalintresserade läsaren att skumma eller hoppa över. Men tack vare de många fina bilderna går det att i detalj följa författarens öga. Man får också i sig en del kyrkohistoria och några godbitar till helgonlegender.
Det är gott att en Norrlandsskulptör, som gärna avfärdats som provinsiell av tidigare generationers etablissemang, nu uppskattas efter förtjänst. Det är gott att den gamla fördomen om det kulturellt ointressanta Norrland knakar ljudligt i fogarna, nu i globaliseringens tidevarv då det geniunt svenska åter börjar uppvärderas.
Det är gott inte minst för norrlänningarnas självbild, vi som inte bara kan läsa boken utan även har förmånen att kunna åka ut och titta på originalen.

Mer läsning

Annons