Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Drag på Alnö, men inte tillräckligt för alla

/
  • Berit Österlund på sin Honda Shadow fick det trångt i går när både Richard Thomasson och Madeleine Eriksson skulle åka.

—Luften far bara emot en. Det är så skönt när motorcyklarna svänger och så är det härligt att hålla om någon. Aron Sortelius från Kramfors gillar verkligen att åka hoj.

Annons
Det är solvärme och blomdoft när de 29 ungdomarna som kommer från Sveriges alla hörn samlas på Stornäsets gårdsplan då hojarna mullrande rullar in. Det är fjärde året som motorcykelklubben kommer ut under lägerveckan som Synskadades riksförbund ordnar.
Jag har åkt många gånger förut, berättar 13-åriga Ryna Jass från Stockholm.
Hon har vurpat och skrapat pannan en gång, men tvekar inte att åka igen. Efter turen i går med Anders Klasson kliver hon av och konstaterar bara att det inte gick så fort.
Tyckte du jag körde mesigt? Jag körde faktiskt så fort som man får, förklarar Anders Klasson.
Artigt säger hon att det inte var så hon menade. Men att hon tycker om att åka fort. Hennes svarta lockiga hår matchar klädseln och som den svartrockare hon är bär hon ett armband med stora nitar och utanpå den svarta tröjan ett dödskallehalsband. Precis som många andra av ungdomarna på lägret gillar hon musik, både att lyssna och själv spela.
Jag spelar trummor. Min dröm är att starta ett band med bara synskadade.
Hon tycker det är härligt att få komma och träffa andra synskadade. Annars har Ryna Jass lite otrevliga minnen från Sundsvall, som när hon snubblade över en klädställning utanför en affär och föll på gågatan. Då gick hon in och frågade varför de hade sådana ställningar och fick svaret att de inte visste att det skulle komma en blind.
Finns det inga blinda? Vi är många, tillräckligt många för att de ska bry sig, säger hon bestämt.

Mer läsning

Annons