Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon har gått genom ätstörning, trauma och depression – nu hjälper hon andra

/
  • Emelie Henriksson är bara 21 år gammal men har gått igenom otroligt mycket. Nu jobbar hon med att vända allt tungt i livet till något bra och fokuserar på att hjälpa andra ungdomar med psykisk ohälsa.
  • På UBUNTU får Emelie Henriksson möta andra och framför allt hjälpa andra som lidit, lider eller känner någon som drabbats av psykisk ohälsa.

Ätstörning som nioåring, följt av psykisk ohälsa och ett trauma efter att ha blivit drogad och våldtagen.
Trots allt det tuffa som 21-åriga småbarnsmamman Emelie Henriksson gått igenom lägger hon nu kraft på att hjälpa andra med psykiska besvär.

Annons

Hon sökte desperat efter hjälp på flera olika vårdinstanser för hennes depression, suicidtankar och panikattacker när glädjebeskedet kom. Hon skulle bli mamma. Loke är nu en livsglad bebis på nio månader som kanske är helt ovetandes om vad han betytt för sin mamma Emelie och pappa Kevin.

– Mitt skrik efter hjälp hade länge fallit mellan stolarna och jag fick ingen hjälp trots att allt bara var becksvart för mig vissa dagar, säger hon och fortsätter:

– Sedan fick jag reda på att jag skulle bli mamma. Och allt bara vände. Jag måste ju kunna ta hand om mig själv för att kunna ta hand om en annan liten person. Och helt plötsligt fick jag även hjälp utifrån.

Sommaren 2015 startade Emelie tillsammans med två andra tjejer föreningen UBUNTU. Föreningen riktar sig mot personer mellan 13 och 25 år som har, har haft eller har någon slags relation till psykisk ohälsa. Bakgrunden till hennes engagemang är att hon själv velat ha en mötplats under den tiden hon mådde som sämst. En mötplats där man kan träffa andra ungdomar som gått igenom liknande situationer för att slippa känna sig ensam – och för att kunna lyfta varandra.

– Det är tyvärr väldigt hysch hysch att prata om sina psykiska problem, och så ska det inte vara. Jag har tyckt att det fattats en plats att prata och få känna samhörighet med andra.

En del av syftet med föreningen är kopplat till vårdens långa väntetider som kan vara förödande för en person som lider av psykisk ohälsa.

– Mår man dåligt så kan det vara nog jobbigt att bara kliva upp och äta frukost. Har man då släpat sig till vården utan att bli sedd eller hörd så kan ju det vara avgörande för en person med suicidtankar.

– Till oss kan man komma direkt, som en fristad i väntan på att få professionell hjälp.

För Emelie började problemen redan som nioåring. Hennes mamma blev då diagnostiserad med cancer och hela Emelies värld rasade. Både hennes mamma och pappa fick hjälp att prata om det jobbiga men kvar blev hon. Med en klump i halsen och ett virrvarr av frågor och oro i huvudet gick nioåriga Emelie runt. Dag ut och dag in, utan att berätta om sina funderingar, tills den dag hon kände att hon inte kunde äta.

– Klumpen i halsen hade blivit för stor, skulle jag äta så skulle jag dö – så kändes det.

Men som tur var tog Emelies mamma och pappa snabbt tag i saken. Hon fick besöka barnpsykiatri och ungdomspsykiatrin, bup och efter ett tag fick hon bukt på ätstörningen. Men de psykiska problemen slutade tyvärr inte där.

Under högstadiet och gymnasiet led hon av väldiga fysiska smärtor i kroppen utan att vården kunde hitta vad som var fel. Det har nu visat sig vara EDS, en sjukdom som handlar om att bindvävnaden i kroppen inte fungerar som den ska och leder till kronisk smärta. Eftersom att Emelie alltid varit en aktiv person tog detta otroligt på hennes kraft, både fysiskt och psykiskt.

På grund av smärtan orkade hon inte vara med på allt kompisarna gjorde. Hon var även tvungen att sluta med olika aktiviteter och var borta mycket från skolan. En depression byggdes upp och blev värre med tiden, desto mindre tid hon kunde hänga med i skolan desto djupare blev depresiionen.

– Det var riktigt illa, tillslut så att jag knappt orkade gå till skolan. Som ung hamnar man lätt utanför om man inte kan vara med i allt som händer både på skolan och runt om.

Åren efter var tunga för Emelie. Vissa stunder för depressionen och andra för den fysiska värken. Mitt i detta mörker utsattes hon för något som i sin tur gjorde att hon drabbades av trauma. Hon blev drogad och våldtagen.

Vad som hände den där kvällen är ett stort svart hål i Emelies minne. Det som består är läkardokumentationer över händelsen och ett ständigt omedvetet obehag som visar sig mer i vissa situationer.

– Känslan i kroppen är alltid kvar, det finns där, det obehaget. Men eftersom jag inte minns något så blev det lätt för mig att förtränga det som hänt, för att slippa hantera det.

– Jag kunde inte vara i utrymmen med mycket folk, till exempel undvek jag skolan och att åka buss. Det gick inte, jag var rädd för att få panikångestattacker som jag själv inte kunde förklara och då var det lättare att undvika.

Depressionen byggdes på, panikångest och suicidtankar krigade inom henne. Med hjälp av pojkvännen och familjen sökte hon sig till vårdmottagningar och blev ibland intagen på psyk pågrund av hennes suicidtankar. Utöver det, i försök för att må bättre, flyttade hon och sambon Kevin ner till Stockholm.

– Jag kände att jag inte kunde vara kvar i den här stan. Jag behövde bara fly härifrån ett tag.

För att Kevin skulle gå med på den flytten ställde han krav på Emelie att hon skulle gå på KBT, vilket hon också gjorde. Men informationen från KBT-mötena gick inte in. Det var inte förrän de flyttade tillbaka till Sundsvall som hon kände sig redo att söka hjälp.

– Jag lärde mig jättemycket genom att flytta till Stockholm. Det hade varit så himla mycket som hänt och jag behövde nog bara komma ifrån det ett tag för att sedan orka ta tag i det.

Fortfarande i dag tampas Emelie med sina problem. Men med genom både jobbet på UBUNTU och sonen Loke har hon hittat någon form av balans i livet. I vår kommer hon bli anställd inom föreningen och förhoppningen är då att kunna åka ut på bland annat skolor för att öppet prata om hennes problem för att visa ungdomar att det inte är något fel med att må dåligt.

– Det är helt fantastiskt att jag får möjligheten att hjälpa andra. Vi måste våga prata om våra problem. Det är så många som är drabbade av psykisk ohälsa, man är inte ensam, även om det ofta känns så.

Mer läsning

Annons