Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon vill ha mer att säga till om

Stadsarkitekt.
Kanske låter det bra.
I själva verket är det bara en titel.
Anita Edlund har inte längre några unika befogenheter och skulle hellre avskaffa rollen än fortsätta som idag.
— Det vore kanske rimligast, säger hon.

Annons
När Anita Edlund tillträdde i maj 2001 hade stadsarkitekten fortfarande rätt att godkänna eller förkasta resultatet av de andra handläggarnas arbete.
I dag har hon bara titeln kvar. Ett politiskt beslut häromåret slog sista spiken i kistan för stadsarkitekten.
Så skulle man nog kunna uttrycka det. I ärligihetens namn är stadsarkitekt inte lägre en riktig roll. Titeln ger inga formella befogenheter, men det finns kanske en förväntan ändå på den som nu har fått den, säger Mats Westling, snart pensionerad stadsbyggnadsdirektör.
Om den nuvarande stadsarkitekten av olika skäl sedan försvinner kanske man borde fundera över om man överhuvudtaget ska ha någon, fortsätter han.
Anita Edlund känner själv att hon tappat fart i sin yrkesroll. Att vara men inte verka. Så skulle rollen kunna sammanfattas.
För Sundsvalls kommun innebär den här tjänsten enbart att jag tar hand om bygglov i de centrala delarna av stan. Tyvärr är det så för närvarande, säger hon.
När Anita Edlund sökte jobbet som stadsarkitekt hade hon en större förhoppning om att kunna påverka, än vad som i verkligheten blev fallet.
Som det är just nu skulle jag nästan vilja ändra på titeln eftersom den rimmar illa med den ändå tämligen begränsade möjlighet att påverka som jag har.
I dag bryts helheten ner i smådelar. Byggrätter och annat bestäms oftast under en detaljplaneprocess, och där är det andra krafter än mina synpunkter som styr, säger Anita Edlund.
Historiskt sett har stadsarkitekten spelat en stor roll för planeringen av själva staden Sundsvall. Mest berömd av Anita Edlunds föregångare är kanske Hans Schlüter, som verkade fram till 1971.
Han brukar beskrivas som Stenstans räddare genom att han bland annat lyckades avstyra planerna på att riva kvarteret Glädjen (1891-huset) och bygga ett Konsum i funkisstil på samma plats.
På 1970-talet kom en ny lagstiftning som gjorde stadsplaneringen till en mer demokratisk process. Då kom Bengt Bygdén in i bilden med en betydligt mer beskuren roll än Hans Schlüter.
Utvecklingen fortsatte i den riktningen. Och när han gick i pension hade han formellt sett samma befogenheter som Anita Edlund när hon tillträdde.
Som gammal i huset kunde han ändå hävda sig på förvaltningskontoret. I dag ifrågasätter han organisationen.
Man kan fråga sig vem som egentligen har det övergripande ansvaret för stadsbilden i dag. Är det byggnadsnämnden, de är ju inga experter? Eller är det Mats Westling? Man kan fråga sig vem man ska hänga om det inte blir bra. Ju fler händer ansvaret ligger på desto svårare blir det att veta vem som har ansvaret, säger Bengt Bygdén.
Estetiska värden. Det låter pretentiöst. Men det är precis det som nästan alla har en åsikt om. Är huset fult eller snyggt?
Det är sådana värden som stadsarkitekten, historiskt sett slagit vakt om. Anita Edlund har fortfarande ett visst sådant ansvar. Men som tjänsteman befinner hon sig långt ner i hierarkin.
Jag skulle uppriktigt sagt vilja ha mer att säga till om. Att vi tjänstemän fick mer inflytande över utvecklingen, säger hon.
Hennes åsikt om Inre hamnen är klar. Som det ser ut i dag är det nya området ett misslyckande. Ett grundläggande fel är att fryshuset blev kvar i samma form som tidigare.
Anita Edlund ser ändå en chans att rädda området. Men det förutsätter att politikerna sätter klackarna i backen och inte skriver in en byggrätt för HSB:s bostadskomplex, med fyrtornet i spetsen, i den nya detaljplanen.
Ett förslag till en sådan ändring är ute på remiss. Själv är hon en av remissinstanserna.
Vi behöver en tydlig politisk vision om hur vi ska få till det bästa möjliga sätt för Sundsvall. Det är viktigt att vi inte bara fattar beslut i de små detaljerna, utan att vi också ser till konsekvenserna för helheten. Det är hett i stan just nu och vi behöver få in ett helikopterseende i planeringen.
En rad projekt står och knackar på i Stenstan: Scenhuset, stadshuset och glashuset på torget är de mest kontroversiella.
Anita Edlund skulle helst vilja se en fördjupad översiktsplan, ett förstadium till en politiskt bindande detaljplan, innan spadarna sätts i marken. Hur det blir är inget hon själv rår över.





Mer läsning

Annons