Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars-Erik Marklund var nära döden

/
  • – Det som är så lömskt med den här sjukdomen är att man inte vet när det slår till. Den utlösande faktorn kan vara allt från förkylningar till sår och utdragna tänder, säger Lars-Erik Marklund.

Ett år efter skärsåret har fem operationer gjorts
Det började med att han skar sig på ett papper, det höll på att sluta riktigt illa.
Efter fem operationer är Lars-Erik Marklund på god väg tillbaka till vardagslivet igen.

Annons
Ett drygt år har passerat sen den dagen en frisk Lars-Erik Marklund stod i en bokaffär och skar sig på ett papper. Han tänkte inte mer på det, inte just då i alla fall. I efterhand har det lilla såret gjort sig påmint otaliga gånger.
Armen angreps av streptokocker mördarbakterien Lars-Erik Marklund var nära att dö. Först skulle han skickas hem med en penicillinkur. Istället opererades han akut och blev kvar på sjukhuset i tre veckor.
Nålsögat i svensk sjukvård är att få komma in, har man väl gjort det fungerar allt jättebra.
Han lutar sig tillbaka i fåtöljen, ger ett lugnt intryck och berättar sakligt om den alldeles overkliga historien som drabbat honom.
Det är lätt att visa utåt att allt är bra, men inåt är det klart att det är jobbigt. Jag tänker på det varje dag.
Att armen just nu är i bandage är en faktor som påminner. Men han är glad, glad att det gick som det gick. För det handlade om timmar. En sjuksyster han träffade vid den sista operationen berättade att de fick springa när den akuta operationen skulle göras. Hela armen var täckt av en grå massa och en del muskler togs bort.
Det här har nog påverkat mig mer än vad jag tror, undermedvetet bearbetar jag det väl hela tiden. Jag har blivit känsligare och känner en annan relation till olyckor och kan känna med dem som drabbas på ett nytt sätt.
En annan förändring i livet är att inte skjuta upp saker, vill man resa ska resan bokas. Helst nu.
Lars-Erik Marklund var tillbaka på tillbaka på jobbet i det egna konsultföretaget Mediegruppen redan i januari, men så började fingrarna i den angripna handen dra ihop sig. I oktober skar läkarna i armen ännu en gång, den här gången lossades och förlängdes senor.
Operationen tog närmare fyra timmar, allt öppnades upp ända ner till benet igen. Helt återställd räknar Lars-Erik Marklund inte med att bli. Alternativen stod mellan att få ut fingrarna helt och få en kraftlös hand, eller att fingrarna skulle förbli lite krokiga. Valet föll på det senare.
De skar lite finare nu, förra gången hade de så bråttom, säger Lars-Erik Marklund och visar upp vänsterarmen där ett tjockt ärr går i zickzack på undersidan, ett annat löper längs ovansidan.
Inför det som räknas som den sista operationen var funderingarna många. Först efter ett år vet man säkert hur resultatet blir.
En period var han på handrehabiliteringen två gånger per dag, fortfarande görs dagliga besök och en hel del övningar hemma. Sjukskrivningen sträcker sig en bit in i december.
Jag är uppe på jobbet och hejjar på och dricker kaffe. Jobbet är viktigt och har alltid varit viktigt.
Samtidigt har han märkt att det krävs tid och återhämntning efter en stor operation. Han har varit trött och sovit mycket.
De fick dra ett tungt lass här, det var ju bara jag, Staffan (Sandelin) och Linda (Larsson). Men när något sådant här händer svetsas man ihop på en mindre arbetsplats. Jag tycker att vi har kommit ut stärkta. Tidigare har jag velat vara med och peta på allt, det visade sig att det gick ändå. Kanske var det bra att vara borta ett tag..., säger Lars-Erik Marklund.
Och kollegerna höll skeppet flytande.
Vi har en strikt uppdelning. Jag satt här och skottade på, Staffan reste, vi löste det på ett bra sätt. Vi hann med det vi hade inbokat, men det var fullt sjå, säger Linda Larsson.

Mer läsning

Annons