Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Personalen är som en familj för mig"

/
  • Ulla-Britt Skyttberg har god kontakt med sin läkare Petra Flygare. – Jag har återbesök en gång i halvåret, men så fort jag undrar över något ringer jag, säger Ulla-Britt.

Bemötande och behandling på onkologen får idel beröm av de patienter ST talat med. Men visst finns det delar av cancervården som kan bli bättre.

Annons
Ulla-Britt Skyttberg upptäckte en knöl i bröstet kvällen innan hon skulle åka på semester till Turkiet.
Karin Jonshamre Irmalm gick till jobbet och grät dagen efter att hon fick veta att hon hade bröstcancer.
Ett besked om en livshotande sjukdom vänder upp och ner på allt.
Jag hade inte räknat med att det var cancer, innan hade jag fått information om att det troligen rörde sig om förkalkningar eller ett förstadium till cancer, säger Karin Jonshamre Irmalm.
I dag har hon gått igenom operation, cellgiftsbehandling och är inne på 19:e strålningstillfället av totalt 25.
Med tanke på omständigheterna mår jag ganska bra nu, säger hon.
Ulla-Britt Skyttberg har fått komplikationer efter behandlingarna och har ont i lederna. Men hon har inga anmärkningar på vården, tvärtom.
Personalen är som en familj för mig, jag känner mig trygg.
Det gör också Karin Jonshamre Irmalm. Kim Kubista har en mer kluven syn på bröstcancervården. Hon talar om lyhörd personal och duktiga läkare i Sundsvall. Men för att hamna rätt i vårdapparaten krävdes envishet och tålamod. Hon bor i glesbygd och när hon upptäckte en knöl i bröstet fick hon gå via flera läkare och vänta länge.
Jag önskar att det inte skulle behövas någon remiss för att få komma till bröstmottagningen i Sundsvall, säger hon. Så fungerar det på flera andra ställen i Sverige.



Mer läsning

Annons