Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pingis är livet

Annons
I de djupa källarvalven under Tingsta sevicehem viner celluloidbollarna ettrigt runt väggarna. Några goa gubbar kör dubbelpingis två dagar i veckan. Och tonen är lika hård som de skruvade servarna.
I drygt femton år har grabbarna träffats för några timmars pingis, två dagar i veckan. Alla upplever sammankomsterna som livskvalité.
Det kan man inte tro när de ser hur vi spelar, hojtar Janne Ericsson.
Nestorn i gänget är Lars Alke som fyller 80 år nu i augusti. Med i teamet är den legendariske Bengt Nilsson som tyvärr har fått lite dåligt att gå. Han kör med glada tillrop istället.
Det här kommer vi inte att sluta med förrän de bär ut oss härifrån, säger lars Alke som är noga med att påpeka att ingen av gubbarna bor på Tingsta.
Alla är överens om att de här träffarna betyder mycket rent socialt. Många längtar att få komma ner i källaren för en stunds kamratligt käftande och lite motion.
På två små bord klädda med grön filt är det uppdukat med kaffe och hembakade sockerkakor. Ett viktigt inslag.
Det här ärlivet, nu när jag inte kan gå vid älvkanten och fiska på grund av balansen så är det här med pingisen är viktigt för mig, säger Lars Alke.
Vi slår oss ned vid de grönklädda borden och termosarna kommer fram med kokkaffe. Och man börjar skälla på varandra mellan tuggorna, allt under ytterst kamratliga former. Stämningen är grabbig skulle man kunna säga. Man kommenterar teknink och strategi och samtliga får höra vad de går för.
Ungefär två timmar brukar vi spela och det inkluderar lite fikapaus mellan varven. Efterråt kommer belöningen med bastubad. Sedan går vi hem som nya friska män, säger Lars Alke och kommenterar en dålig serve från en av kompisarna.

Mer läsning

Annons