Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

X-tåget

/
  • Sara Ferrer Modin konstaterar att det är väldigt långt mellan Gävle och Sundsvall.
  • Bengt-Ove Öquist, bosatt i Bollnäs, älskar att köra de franska Reginatågen  som går under benämningen X-tåg. Just det här tåget har fått namnet Woxnan.
  • Gamla Gefle är en pittoresk liten ö i Gävle. Där ligger bland annat Joe Hillgården, och det är nära till Länsmuseet och järnvägsstationen.
  • Mormor Inger hellström, Sara Ferrer Modin med mamma Carina och lillebror Sebastian på väg till Sundsvall. Inger ska återse staden som hon växte upp i. Sara funderar på vad rosa tuggummi heter på svenska.
  • X-tågets röda mule.
  • Biljettförsäljning. Pia Andersson från Bollnäs, numera bosatt i Norrsundet, arbetar som tågvärd.
  • Joe Hill, en förgrundsgestalt i internationella arbetarrörelsen. Beundrad av Bob Dylan, besjungen av Joan Baez. Stor i USA - och lite bortglömd i Sverige. Trots Bo Widerbergs film om honom och alla sångtexter som lever kvar. Född i Gävle 1879. Arkebuserad i Utah 1915.
  • Gamla Gefle är en pittoresk liten ö i Gävle. Där ligger bland annat Joe Hillgården, och det är nära till Länsmuseet och järnvägsstationen!
  • Så bär det i väg. Från Västra station i Sundsvall ner till Gävle. Bengt-Ove Öquist från Bollnäs är lokförare.
  • Aldrig utan en tidtabell och en klocka som går rätt. Tågvärden Pia Andersson vet vad som krävs.
  • Det var i det här lilla rummet som Joe Hill bodde med sin mamma och sina fem syskon. Mitt i det som kallas Gamla Gefle.

Sundsvall—Gävle tur och retur. Fem timmar tågresa, kaffe och käk i Gävle och en sväng till Joe Hillgården. Pris: 190 kronor. All included, som det står i resebroschyrerna.

Annons
Sval och fuktig morgon.
X-tåget värmer upp vid Västra station i Sundsvall. Längre norrut än så här går det inte.
Tåget är nystädat. Och folktomt.
Med undantag för lokföraren och tågvärden, som gör sig redo att möta en ny dag med nya passagerare.
Kan man älska ett tåg?
Lokföraren Bengt-Ove Öqvist, 58 år, från Bollnäs kan. Han har kört alla tåg. Suttit ensam i stora tunga lok och forsat fram i vildmarken med oändligt långa godståg. Dag som natt.
I X-tåget är han nära passagerarna. Bara en liten dörr skiljer honom från oss andra. Och tåget är extremt lättkört, tycker han.
Maxhastigheten ligger på 180 kilometer i timmen, och så fort kan han bara köra en liten sträcka mellan Söderhamn och Ljusne.
Inga nattpass.
Inga sena kvällskörningar.
Kan man ha det bättre? säger han.
Tågvärden Pia Andersson fipplar med biljettvagnen. Klagar lite över att det inte går att få sig en kopp kaffe på tåget. Annars är hon lycklig och nöjd, även om sträckan Sundsvall - Gävle inte bjuder på några storslagna naturscenerier.
Hennes favoritsträcka är den som följer Ljusnans dalgång. Från Bollnäs, förbi Järvsö och fram till Ljusdal.
Det är så fint i Järvsö att jag nästan skulle vilja bo där, säger hon. Och det är vackert under alla årstider.
X-tåget är ett pendeltåg. Pia har lärt känna många pendlare under de tre år som hon har varit tågvärd. Hon tycker om sina passagerare. Särskilt den fina farbrorn i Ockelbo som gör små utflykter då och då. För 140 spänn i månaden kan han och alla andra pensionärer åka så mycket de vill med X-trafiks bussar och tåg i hela Gästrikland och Hälsingland samt ta en tur in till Falun och eller en sväng upp till Sundsvall.
Vi började köra upp till Sundsvall för ett år sedan och allt fler upptäcker oss. Det är kul! säger Pia.
Men det är i Gnarp som de flesta kliver på.
Mjukt och fint flyter vi fram i somriga landskapet.
Jag frågar efter dramatiska händelser. Om bråkiga passagerare och älgar på spåret. Och visst händer det att polisen måste komma och ta hand om någon fyllskalle och att älgar dör på spåret. Men för det mesta går allt som på räls.
Klockan 10.51 är vi framme i Gävle. Resan från Sundsvall tog exakt 2 timmar och 26 minuter.
Kaffetörsten är stor och det blir en pappmugg och en kanelbulle för 15 spänn på stationen.
Vi har exakt 1 timme och 17 minuter på oss att hitta till Joe Hillgården i Gamla Gefle.
Och det är lätt att hitta. Man går mot länsmuseet och där i krokarna ligger de gamla låga trähusen. Sida vid sida längs de smala kullerstensbelagda gränderna. Som en kvarglömd pittoresk ö, omgiven av halvmoderna trevåningshus i gult tegel.
På Nedre Bergsgatan 28 ligger huset vi söker: Joe Hillgården.
I ett litet vindsrum växte han upp med sin mamma och sex syskon. Resten av kåken hyrdes ut för att klara uppehället. Änkor hade det inte lätt i slutet av 1800-talet, och Joe Hill, som då hette Joel Hägglund emigrerade till USA, där han blev Joe Hill - protestsångaren och agitatorn. Han som stod på arbetarnas sida.
I gryningen den 19 november 1915 avrättades han av en exekutionspluton i Salt Lake City i staten Utah. Då var han 36 år och dömd för mordet på specerihandlaren John Morrison. Ett justitiemord - för att få tyst på honom för tid och evighet.
Men sångerna lever.
Och jag måste äta ett körsbär från det stora körsbärsträdet på gården. Ingen vet om det fanns där när Joe Hill var liten. Men vi vet att han kremerades och att hans aska spreds över hela världen. I små kuvert. Ett skickades till barndomshemmet och tömdes där trädet nu står.
Klockan tickar och snart går tåget.
Kullerstenen är svår att gå på, och vi måste skynda oss till tåget.
Matlådor, dricka och kaffe inhandlas. Vi hinner precis och käkar den sönderstekta fisken på tåget.
Har vi gjort en lågbudgetvariant på dagsutflykt?
Jag räknar och kommer fram till att denna lilla kulturresa med det franska Reginatåget kostar 190 kronor, med mat och allt. Men då är det 40 kronors sommarrabatt på tågresan.
Renfanan blommar och hallonen mognar längs banvallen och den fyra-åriga tjejen Sara, i sätet mittemot börjar bli otålig. Det är långt mellan Gälve och Sundsvall. Mormor Inger Hellström, Forsbacka, ska hälsa på sin syster Birgit Åkerman på Branta vägen i Sundsvall och mamma Carina och lillebror Sebastian, som bara är en månad gammal, följer också med.Sara pratar helst spanska med sin mamma som pratar svenska. De förstår varandra och jag hör Sara viska \"Te quiero\" till sin mamma. Jag älskar dig....
Till vardags bor hon med sin familj på Mallorca. Nu sitter hon på X-tåget och funderar på hur man säger \"rosa tuggummi\" på svenska.
Inger är nöjd. Hon ska återse staden som hon växte upp i. Och hon gillar pendeln.
Skönt att slippa boka biljetter. Här kliver jag bara ombord.
Vi berättar om Esplanaden och alla de gamla träden som har fällts.Hon berättar om första jobbet på Forum efter nian och om sin pappa som jobbade på Konsum.
Kubals väldiga skorstenar glider förbi och vi närmar oss slutstationen: centralstationen i Sundsvall efter en fem timmar lång tågresa.




Mer läsning

Annons