Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I sagans värld på riktigt

Blåbärsmyran i Tynderö förvandlades i helgen till Vardanien. Stora svarta hemska orcher och mörkermän smög runt i skogarna på jakt efter människor. De var inte ensamma i sin ondska, ännu värre var svartalverna med sina vita ansikten. Att som liten vätte då klara sig går bara med mycket humor.

Annons
Människorna hade lidit en stor förlust i en strid och måste ta sig tillbaka till huvudstaden och hertigen Addryn, till sin hjälp hade de samurajer som står i tacksamhetsskuld till hertigen. Men farorna hotade hela tiden och det värsta var att de hotfullaste var verksamma nattetid. Magiska krafter besatts av några och kunde oväntat sätta stopp för den mest detaljerade plan.
Magikern bland den överlägsnaste orchergruppen lyckades tack vare sina förmågor ta sig ur fångenskapen genom formeln "varje lem blir som slem" som förlamade människorna i sex minuter. Men han greps nästan genast igen eftersom han sprang rätt in i en annan grupp.
Att förstå vad de säger är inte alls givet, svartiskan är ett helt konstruerat språk som bara orcherna behärskar. Å andra sidan talar alverna två språk, quenya eller sindarin. Det finns också dvärgspråk.
Nu slutade helgens lajv med att hertigen dog, han hade blivit vansinnig och människorna var trötta på honom men det var en svartalv som på natten smög in och tog hans liv.
Nästan hundra deltagare har sedan i fredags med liv och lust levt ett annat liv i Tynderöskogarna, de har kommit från Halmstad i söder till Skellefteå i norr, även ett gäng norrmän från Oslo var med. När lajven drar igång i Stockholm är det mellan 500 och 1 000 deltagare.
Nidumkrönikan, som är det lokala spelet här, har pågått länge och utvecklas vid varje lajv. För Emmelie Nordström var det sjätte gången hon var med och arrangerade.
All fritid går åt. Det blir en livsstil, för när jag inte planerar, syr jag dräkter eller skriver krönikor.
När lajvet är slut kommer det glada troll, fnissiga vättar, kyliga svartalver och gormande orcher till samlingsplatsen.
Det kan vara svårt att släppa rollen ibland. Speciellt när man lagt sig till med speciell röst eller gångstil under en hel helg. Jag var tokig eremit en gång som spottade och skrek. Sedan gick jag och spottade i rännstenen en vecka efteråt, berättar Emmelie Nordström som i helgen var fältskär.
Första helgen i juli ska de prova på något nytt. Ett föräldralajv. För nyfikna, nybörjare, barn och föräldrar. Och det verkar riktigt roligt.

Mer läsning

Annons