Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Amos Lee - en stillsam revolutionär

Annons
Amos Lee har kallats en manlig motsvarighet till Norah Jones. Båda gör stillsam jazzpop, båda ligger på det anrika skivbolaget Blue Note och förra året turnerade de tillsammans i Europa. Nu vill Lee stå på egna ben.


Han ser inte ut som en jazzkille. Amos Lee har stökigt hår och grungetröja, skäggstubb och en avslappnad hippiehållning, mer liggande än sittande på den hårda trästolen. Att lyssna på hans musik är som att äta honungskarameller - som ett långsam, sött smältande.

Debutskivan "All my friends" har fått ta tid på sig - för bara några år sedan arbetade han som lärare på en mellanstadieskola hemma i Philadelphia.

- Jag kan sakna att få påverka barns liv varje dag och vara en positiv kraft. Att vara musiker är ganska mycket att vara hedonist, det är ett självupptaget jobb. Som nu, här sitter jag och pratar om mig själv. Jag, jag och jag.

Han hade redan hunnit spela förband till BB King och Bob Dylan när han tussades ihop med Norah Jones inför hennes världsturné förra våren. Jämförelserna med den eteriska sångerskan har han vant sig vid. "Det finns värre människor att dela båt med" säger han och ler, och tillägger att han själv ser ännu fler paralleller dem emellan.

- Vi har liknande musiksmak även om hon är mer av en jazzmänniska. Hon studerade jazz, jag vet inte ett jota om jazz - jag kan knappt ta ett jazzackord. Jag tror att vi båda älskar låtar och organisk musik. Jag inspireras av hennes sätt att sjunga, att inte ta i för mycket och bli akrobatisk. Jag tycker att det är fånigt att stila med rösten, att göra massa saker bara för att man kan.

Precis som Norah Jones ligger Amos Lee på jazzskivbolaget Blue Note, en prestigefylld etikett som huserat namn som Chet Baker, Billie Holiday, John Coltrane, Miles Davis, John Coltrane och Nina Simone. Men Lee kände sig aldrig nervös inför att äntra skeppet.

- Nej, för mig handlade det bara om att göra en skiva. Jag gillar deras katalog, men om det hade känts läskigt hade jag nog inte skrivit på för dem. De är coola, de gör musik med integritet, de har bra personal och företaget är litet.

Flera av texterna på skivan handlar om balans, om att hitta en sätt att kombinera det andliga och det sinnliga. Det är ett tema som Lee funnit hos sin favoritförfattare, Hermann Hesse, och som han själv funderat mycket över.

- USA är ett väldigt puritanskt ställe där man måste vara ond eller god, man kan inte vara både och. Det har alltid fascinerat mig, jag tycker visst att man kan vara både och. I USA gillar vi att definiera saker på det sättet - svart eller vit, demokrat eller republikan. Men vi är ju människor. Allt existerar i mellanrummet.

Du gör ju väldigt stillsam musik, får du aldrig lust att gå loss ordentligt på trummor och elgitarrer?

- Nej. En vanlig missuppfattning är att lugn musik är lika med passivitet. Det är inte sant. Många tror att jag inte är ångestfylld eller upprörd över någonting men det är skitsnack, jag bara uttrycker det annorlunda. Jag känner mig radikal eftersom så mycket amerikansk mainstreamkultur är så högljudd och "in-you-face" - jag driver en stillsam revolution där jag försöker göra subtila grejer som uttrycker min ångest.

Förra året fick Amos Lee en europeisk grundkurs när han turnerade med Norah Jones till Europas huvudstäder. Beväpnad endast med sin gitarr stod han inför en publik på upp till 5 000 personer per kväll. Men det han minns bäst är de sena kvällarna och sightseeingen.

- Barcelona var roligast, vi stannade ute till tio på morgonen varje dag. Jag såg så många katedraler under den resan, det var galet. I slutet av resan var det bara "jaha, en katedral till, ännu fler spiror". Jag besteg Sagrada Familia med gitarren på ryggen, den släpper jag aldrig ur sikte. (PM)


Fakta/Amos Lee

Fullständigt namn: "Amos Lee är mitt artistnamn, min riktiga namn är hemligt".

Född: Den 20 juni 1977 i Philadelphia.

Bor: På kompisars soffor ("jag reser för mycket för att ha en fast bostad").

Familj: Mamma, pappa, styvpappa och en massa kusiner.

I mp3-spelaren: Miles Davis, Bonnie Raitt och Ron Sexsmith.

Favoritböcker: "Narziss och Goldmund" av Hermann Hesse och "Profeten" av Kahlil Gibran.

Favoritfilm: "Big Lebowski".

Hjälte: Jeff Lebowski ("han är ju The Dude!").

Aktuell: Med nysläppta debutskivan "All my friends".

Mer läsning

Annons