Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Asien bortom kolonisatörens synfält

Annons
Det koloniala Sydostasien skildras ofta genom svettiga västerlänningar som pimplar gin och tonic på Raffles hotel. I malaysiern Tash Aws roman "Sidenfabriken" framträder en annan värld, där kolonisatörerna är udda figurer i periferin.


Tash Aw befinner sig på ständig resa. Efter att ha säkrat ett bokkontrakt på åtskilliga miljoner för sin debutroman har han lämnat sin advokatkarriär bakom sig och åkt jorden runt med sin bok.

- Jag får olika reaktioner i olika länder. I Australien fick jag frågar om sydostasiatisk politik - Sydostasien är ju deras närmaste grannar. I Europa och USA får jag frågor om Malaysia men i Malaysia är de är mer intresserad av hur jag blev publicerad och mina åsikter om Storbritannien där jag bor nu - de bryr sig inte om Malaysia, de bor ju där.

"Sidenfabriken" utspelar sig under 30- och 40-talen på den malaysiska landsbygden, strax före den japanska invasionen. I centrum står Johnny Lim, en fattig pojke som genom diverse tvivelaktiga metoder blir Kintadalens mest vördade och fruktade man. Tillsammans med nyblivna hustrun Snow och tre vänner reser han till den mytomspunna ögruppen De Sju Jungfruarna, en resa som får dramatiska konsekvenser.

Boken har tre berättare. Johnnys och Snows son Jasper tecknar ett hatiskt porträtt av sin far som han kallar "monstret". Snows dagboksanteckningar från resan beskriver händelserna med sval klarsyn medan den åldrande engelsmannen Peter Wormwood - en av de tre vännerna - med en stor dos melodrama tvingas bekänna sin egen skuld i det som hände. Men Johnny själv tiger still.

- Jag ville verkligen skriva en roman om hur svårt det är att lära känna någon, på riktigt. Och jag tror att det i synnerhet är sant när det gäller asiater i den generationen. Jag tillbringade mina sommarlov i Kintadalen hos min morfar och där fanns en gammal farbror som jag brukade träffa i byn. Långt om länge fick jag reda på att han var en krigshjälte fast han aldrig sade något om det.

- Jag ville att romanen skulle handla om det, om hur asiatisk historia och kultur ständigt gömmer sig och rekonstruerar sig själv. Johnny är en fantastisk rekonstruktör.

Den författare som de flesta västerländska läsare förknippar med Malaysia är nog W Somerset Maugham. Den franskfödde engelsmannen skildrade livet bland kolonialherrarna i dåvarande Malaya, och när han kommer på tal går Tash Aw i gång på samtliga cylindrar.

- Jag hatar Somerset Maugham. Hans noveller och Noel Cowards låtar har gett många människor en snedvriden bild av Malaysia. Maughams noveller är förskräckliga, de handlar alla om en väldigt specifik grupp engelsmän som levde ett väldigt specifikt liv. De är alla så förutsägbara och väldigt, väldigt tråkiga. Ett av skälen till att jag ville skriva "Sidenfabriken" var för att visa att 90 procent av befolkningen aldrig såg den världen. De levde ganska tuffa liv, i små bondbyar utan elektricitet och rinnande vatten, och med väldigt lite mat - en miljon mil från Somerset Maughams värld.

- Jag vill att folk ska se "Sidenfabriken" och tänka "det är en bok om Malaysia som utspelar sig på 30- och 40-talen - aha, det är som Somerset Maughams berättelser". Och så är det något helt annat - det är en spökhistoria eller en psykologisk thriller. Jag ville utmana allas förutfattade meningar sydostasiatiska historiska romaner. I England har vi vant oss vid att det är lika med förbannade Somerset Maugham.

Tash Aw flyttade till Storbritannien som 18-åring för att studera och blev kvar. Nu har han bott där i 15 år och gett upp alla tankar på att flytta hem till Malaysia. När han besöker föräldrarna i Kuala Lumpur känner han sig som en utlänning. I London är det likadant men där är han inte ensam.

- London är fullt av människor som jag, som kommer någon annanstans ifrån. Det tycker jag är väldigt trösterikt. Jag frågar mig ofta "nu när jag har ett jobb som jag kan utöva var som helst, varför väljer jag att bo i den dyraste staden i världen?". Det beror på att London är den mest blandade staden i världen - i Islington står 15-miljonervillor bredvid socialens lägenheter. Därför stannar jag i London, det är det närmaste jag kan kalla ett hem.

- Därför mår jag väldigt dåligt av bombningarna och det påföljande främlingsfientligheten. Det hatar jag, det är inte mitt London. Jag hatar att vi ska börja dela upp varandra i "vi" och "dom".

Nu arbetar Tash Aw med sin andra roman. Även den utspelar sig i det förflutnas Malaysia, nu under 60-talet, och handlar om två bröder på landsbygden och hur deras liv påverkas av att landet blir självständigt.

- Det är en politisk roman utan politik. Jag försöker undersöka hur människor levde under de första åren av självständighet - på 60-talet hade alla sydostasiatiska länder blivit självständiga. Efter att ha varit ockuperade i århundraden visste vi inte vad vi skulle göra av vår frihet. Det var en mycket turbulent tid.

Har du prestationsångest?

- Ja, jag känner trycket. Jag tror att alla bra författare tror att de har sagt allt de kunde säga, "jag kom undan med det den här gången, nästa gång kommer de på mig". Jag pratade med en väldigt intressant svensk författare, Jonas Hassen Khemiri, och han kände precis likadant. Det var skönt att höra att en annan ung författare hade samma problem. Det var inspirerade och lugnande. (PM)


Fakta/Tash Aw

Fullständigt namn: Ta-Shii Aw.

Född: Den 4 oktober 1971 i Tapei.

Bor: I Islington i norra London.

Familj: Föräldrar och två systrar.

I cd-spelaren: Madeleine Peyroux.

Senast lästa bok: "Augie Marchs äventyr" av Saul Bellow.

Tre viktiga böcker: "Stormen och vreden" av William Faulkner, "Den gamle och havet" av Ernest Hemingway och "Tre berättelser" av Gustave Flaubert.

Favoritfilmer: Polanskis "Chinatown" och Renoirs "Spelets regler"

Aktuell: Med debutromanen "Sidenfabriken" som i dagarna kommer ut på svenska.

Mer läsning

Annons