Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bästa showen vann — inte bästa låten

Jag har nog många med mig i det påståendet så här dygnen efter schlagerslaget i Globen. Att sedan Martin Stenmarck är en hyvens till kille som jag unnar all framgång är liksom en helt annan historia.

Annons

Jag tycker nämligen att Nanne Grönwall är en hyvens tjej också, dessutom med en mycket bättre låt. Håll om mig, var det bästa bidraget, tätt följt av Att älska dig (Clamp) och Different kind of love (Wennergren). Heder åt Sundsvallsjuryn som pillade in en tolva på henne. Stenmark fick sex. Hur många nynnar Las Vegas i dag ...?
Nej, det var showen som tog priset och om scennärvaro, tempo och koreografi bestämmer vem som vinner i Kiev har Martin och hans kompisar bra chans. Om det är en renodlad schlagertävling vi talar om är hans chanslös. Då hjälper det inte att Stenmarck sjunger lika bra som namnen Ingemar åkte slalom. Låten är hopplös.
Löjlig är kvällspressens insinuationer om röstningsskandal. Det kan väl i hela friden inte vara skandal om förutsättningarna är kända ifrån början. Alla visste väl att såväl tv-publik som expertjury deltog i omröstningen? Ja, då så!
Men visst kan vi diskutera om expertjuryn är nödvändig i sammanhanget. Nog tycker jag (liksom de flesta) att det räcker om tittarna får säga sitt. Experter har vi tillräckligt av ändå i andra sammanhang.
Kvällspressens vinklingar under schlagerveckorna är för mig en gåta. Jag fattar inte hur yrkesskickligt folk kan nedlåta sig så till den milda grad i den ena djupdykningen efter den andra. Dumpressen slog nog rekord i dumhet den här gången, men festivalmakare och artister tackade förstås för reklamen. If you scratch my back, I scratch yours. Tempen har behållits och tävlingsformen är garanterad att fortleva ett tag till. Och gärna för mig.
Som schlagerfreak lyfter jag lite extra under dessa frostiga vinterveckor och ingen vore gladare än jag om vi fick en deltävling till Sundsvall igen. Jag har nämligen svårt att se någon showföreteelse i vårt land som ger bättre pr än just melodifestivalen. Att omvärlden tycker att vi är lite knäppa får vi stå ut med. Jag vet ingenstans i Europa där tävlingen får så stort utrymme som just i vårt land. Tittarsiffrorna efter lördagsfinalen tyder på att det inte finns några tendenser till minskat intresse. Tvärtom, generation efter generation tycker det är lika kul varje år.
Det enda jag egentligen är lite orolig över är att det i framtiden i ännu större utsträckning blir scenshowen som bestämmer slutresultatet. Inte melodin. Lördagsfinalen var knappast någon engångsföreteelse. Ruslanas slutseger förra året accentuerar farhågorna ytterligare. Mer show än melodi. Kanske lika bra att vi vänjer oss.
Per-Roger Carlsson

Mer läsning

Annons